Rökiö vandringsled (Boberget), del 2

Vi satt länge uppe på Boberget.

Inte för att vi förtagit oss på vandringen, utan för att

vi hade så mycket roligt att avhandla.

'

Utsikten var ju inte fy skam den heller!

I nordväst tornade ett blått moln upp sig. Det innehöll regn 

som ni ser. Och så var det ju det lilla solbelysta molnet som

fångade vår uppmärksamhet.....

Men inget regn eller mörkt moln som hotade oss på Boberget.

Efter att ha printat ner våra kråkfötter i gästboken uppe på berget

började vi vår nedfärd tillbaka till Norrvalla.

Det var nu jag såg den lilla granen som växte uppe på berget.

Se så mycket nya skott den fått denna försommar!

Den var ca 30 cm hög och inte fanns det mycket jord för 

dess rötter, men viljan att växa är stark....

Här en typ av björnmossa (eller vad mossan nu kan tänkas heta),

som växt sig till en rund boll. Undrar hur gammal en sådan här

mossboll kan vara? 

Där vi vandrar mot solen undrar vi hur det kan komma

sig att det alltid går mycket snabbare att vandra "hemåt" igen.

Vi stannar allt emellanåt och njuter av naturen.

Kvällen är perfekt för vandring.

Tallarna står som stolta pinnar i skogen.

Och nedåt går stigen.

Över vissa våtare partier längs stigen finns

stockar utplacerade. Det gungar under fötterna när jag

går över, skulle säkert vara bra med stavar....

Tallbarr.

Rötter som klamrar sig fast vid berget.

Ser ni vilken vacker natur vi vandrar i!

Ju längre ner vi kommer dess mera växter i skogen.

Här blommar skogsstjärnan så vackert.

Skogsstjärnorna frodas aldrig.

De bara reder sig med karg nätthet i mossan.

De är spensliga, men vet ingenting om den söta

vekhet du vill tillskylla sommaren.

Det spensligas bestämdhet är inte mindre än ekens.

-Harry Martinson-

Så är vi plötsligt tillbaka vid Norrvalla igen.

Här kommer vi vandrande bland hundlokor mot

Norrvalla-idrottshall.

Framför oss ligger den stora fotbollsplanen i konstgräs.

Några småpojkar lirar lite boll, ett gäng unga mountinbike-cyklister

vilar sig efter ett träningspass längs ett motionsspår,

 annars är det en stillsam kväll vid Norrvalla.

Ett av de sista stegen på vår vandring tar vi på det sviktande konstgräset

på fotbollsplanen. Så hoppar vi i bilen och vi tre damer

styr kosan hemåt igen.

Tack för en fin vandringskväll A och G!