Mycket om lite och lite om mycket

Jag älskar mina måndagsmorgnar.

Jag kan sova till jag vaknar och jag är tacksam att jag kan sova.

Annat var det för två år sedan, då kunde jag knappt sova och

jag hade inga sovmorgnar. Men när jag väl bestämde mig för att

säga upp mig från det stressiga arbetslivet har jag kunnat lägga allt

detta bakom mig och idag lever jag ett helt annat liv.

I morse vaknade jag före kl 7, vände mig om och sov ännu en stund.

När jag väl klivit upp drack jag en kopp kall juice och en kopp varmt te utan

att höra ett ljud i huset. Alla andra är i arbete eller skola. Jag tog min

medicin och smorde in min hand med kortisonsalva, eftersom jag ännu en

gång fått hemska utslag. Utslagen ser ut som vattkoppor och kliar infernaliskt,

när dom kliar. Tyvärr får jag stå ut med dom, de hör till min sjukdom.

Huden, tarmarna och vissa inre organ drabbas när jag inte mår bra. 

Jag gjorde upp eld för att få mera värme i huset och jag knäppte

på tv:n för att höra nyheter och lite vardagsprat.

Jag kollade av mailen på datorn. Nä, inget från NRK. 

Jag blev nämligen kontaktad av norsk tv förra veckan. Spännande.

Denna vinter jobbar jag med ett större projekt och har valt att

fokusera på detta. Fast jag hittar ju på nya projekt hela tiden, men försöker

att ta det lugnt. För det är lugnet jag eftersträvar. Och att få vara 

kreativ. Ta fram den där kreativa ådran, som har gömts undan i så många år.

I dag har det utlovats snö hela dagen, så när jag såg de första snöflingorna

beslöt jag ta dagens promenad redan på förmiddagen. Ute på slätten

rev vinden i. Från söder den här dagen. Snöflingorna var sylvassa där de

träffade kinderna. Lite våta och klibbiga i det nollgradiga vädret.

Nu sitter jag med en kopp kaffe framför datorn. Nu skall jag ta tag i

dagens arbete. Några telefonsamtal och en massa genomgång av gamla

papper. Jag känner mig redo, det skall bli intressant att se vad dagens

arbete för med sig. Och jag vet ju aldrig hur länge jag jobbar idag.

Ibland blir det någon timme, ibland blir det ända tills sambon klagar

att jag nog måste gå och lägga mig nu. 

Det bästa med att vara sin egen pådrivare är just det att själv

få bestämma över den egna tiden. Tiden i mitt liv.

Dagens foton tog jag för någon vecka sedan
av svärmors vackra amaryllis.