Så blev det min dag igen....

Efter ett underbart veckoslut i huvudstaden

landade jag till ett kallt Österbotten med massor

av minus och dessutom med ytterligare ett år på mina axlar.

För det är idag jag fyller ännu en ny siffra, en mycket ojämn siffra

men ändå. För varje år som går blir jag lika förvånad hur många

dom där åren faktiskt har blivit. 

Men trots allt är jag lite stolt över mina år ....

Min vana trogen brukar jag inte fira mina nya år, jag brukar

låta mina födelsedagar passera så obemärkt som möjligt. Kanske jag

bakar en kaka till kaffet efter maten, ja vi får se....

Denna måndag betyder också att sonen har flyttat hemifrån igen,

skolbänken kallar och huset kommer åter att bli tomt och tyst. Sambon

och jag brukar inte kunna fylla ut tomrummet av en aktiv ungdom...

Så ja, nu har vi de verkliga oxveckorna framför. Och då är

det ju så härligt att ha det trevliga minnet av helgens

utflykt i färskt minne

(mer om det i morgon....).