Våreld och harkurtis

Gårdagen blev en solig historia (efter snöfallet) och

denna förmiddag ser också lovande ut. 

I går eldade jag skräp i en cementring som vi har nere vid

växthuset. Under vintern har jag samlat på mig tomma kartonger

och annat småskräp nere i källaren, nu var det dags för lite vårstädning.

Det var skönt att stå i solen och titta in i elden som brann nere i den

gamla cementringen. Jag hade lagt en bit av en gammal takplåt som lock 

över halva ringen, så att elden inte skulle ta sig alltför stora friheter.

Ibland bolmade svart rök upp från min eld. Lite sura fjolårslöv och lite

förpackningsmaterial i ena papplådan steg upp som svart rök som blåste

ut mot fälten. Ser ni, vid middagstid låg ännu lite snö på marken.

Eldflammorna är så förunderligt vackra. Man kan stå länge och bara titta in

i elden. Fast eld skall vara kontrollerbar, för den är förrädisk när det är torrt i markerna.

Samtidigt undrar jag varför allt måste vara inpackat. Går du till exempel i matvaruaffären 

är allt inslaget i plastförpackningar. Kött, ost, bröd, grönsaker.... Varför lägga så 

mycket pengar på omslag? Varför är vi villiga att betala för detta?

I går morse, när jag satt vid datorn, tittade jag ut på vägen och vad får jag se

om inte en hare som kommer skuttande längs vägen. Jag rusar efter kameran och 

ställer mig vid fönstret i biblioteket. Jag ser haren där den kommer skuttande. Och en till.

Och en till. Tre harar i rad kommer hoppande längs vägen  Den ena haren

slinker in på vår gårdsväg. Så där ystert, som harar brukar göra om våren.

Lite kurtis på gång... Men tre. Är det inte en för mycket?  De skuttar runt i en 

yster dans, men så kommer en bil längs vägen och de tre hararna rusar i väg ut

på åkrarna mot skogen. Där fortsätter de säkert med sitt vårfrieri.