Den sjungande bofinken (Knut)

Påskdagen. Jag satt i lä för vårvinden och njöt av

fåglarna som sjöng i träden. Nu var det ju inte bara en fågel som

kvittrade, utan det är fågelsång av alla de tonarter från alla träd i skogen.

En bofink satte sig i björken bredvid mig. Där sjöng den så vackert.

(inte alls som den sjungande bofinken Knuu-u-ut).

Vilken tur att sambon hade gjort fågelholkar!

Fåglarna är här och behöver bostäder till sommaren.

Sambon hade gjort fågelholkar av ihåliga trädstammar. Han brukar sätta på ett tak, som

skall vara lätt att lyfta av (för han brukar senare ta en titt inne i holkarna för att se vem som 

satt bo där). Han borrar ett hål till ingång. Det skall vara ett litet hål för småfåglar.

I dag band han upp holken runt en trädstam. Nu väntar han bara på

att få påhälsning av en bofink eller någon annan liten fågel.

I skogen är det bara mossan som grönskar. Men den är också vacker.

Nere vid den lilla insjön speglade sig molnen i vattnet. Grodorna sjöng

sin lov till våren inne bland den torra vassen.

I en av holkarna sambon satte upp för några år sedan, brukar alltid ett

talgox-par häcka. Men i år ser det ut som om en entita skulle vara intresserad.

"Ser bra ut det här! I den här bostaden kan jag nog

tillbringa sommaren!"