I går kväll var sambon ute med grabbarna och sonen ute med sina kompisar.
Jag beslöt mig för att gå ut med min kamera. Jag ville ju också ha
någon med mig på min kvällspromenad......
Och visst fick jag belöning för att jag hade kameran med mig. På håll tyckte
jag att jag såg något brunt mot skogen. När jag zoomade in
såg jag att det var en älg som stod i skogsbrynet.
Där stod hon i skymningen och spanade på mig. Hon stod
alldeles orörlig och höll mig under uppsikt. Jag gick sakta
emot henne för att om möjligt få bättre bilder.
Tydligen kände hon sig ganska trygg med mig där hon stod.
Men så vände hon sig plötsligt om och försvann ljudlöst in i skogen.
Och oj så glad jag var för att ha sett en älg!
Tänk vilken tur du hade ,vi har inte sett någon på flera år ,kram nette
SvaraRaderaSå lycklig man blir med sådana möten. Där står ni och betraktar varandra, visar varandra respekt. Fina bilder/Brita
SvaraRaderaVet du, jag har mött två älgar som inte var så gemytliga, så jag hade nog lagt benen på ryggen ;o) Jag såg en älg på några meters håll när jag körde bil i torsdags och den var inte vacker.
SvaraRaderaMen jag förstår din glädje och att du fick den på bild. Min älg skulle ha blivit väldigt suddig - om ens fastnat på bild.
Ha en skön helg! ♥