Förra lördagen skrev vi 31 augusti och då firade vi villa-avslutningen.
Vi tog farväl av villalivet ute i skärgården, precis som alla våra villagrannar.
(Villa = fritidshus). Nåja farväl och farväl, vårt villaliv är inte över för detta år
men helt klart blir det färre dagar där ute. Det beror förstås på hur hösten blir.
Förra lördagen var mulen men rätt varm och behaglig.
Vid vår villa har måbären mognat, de här bären får bli en present till alla
fåglarna som söker något ätbart. När vi kom ut på lördagseftermiddagen
stuvade vi bara in all maten som jag hade tagit med och så styrde vi
stegen till skogs för att plocka lingon.
Och visst hittade vi lingon, en hel del.
Men dom var ovanligt små pga sommarens torka.
Så plingade det i telefonen och sambons syster L meddelade att
maten var klar vid svärmors villa. Vi blev bjudna på havslax, kyckling, halloumi och
massor av olika hemmaodlade grönsaker och stora blåbär från skogen.
Till efterrätt vankades det äppelpaj med kvarg.
Så gick vi alla ut på en långpromenad och väl tillbaka vid villan igen blev vi bjudna
på kaffe med två goda kakor: björnbärspaj och vitchokladkaka med äpplen
(som dom båda systrarna hade bakat och tagit med sig). Såå gott!
Det var nästan svårt att slita sig från bordet, så mätta var vi!
Vi var ändå tvungna att åka till vår villa för att hinna fram innan mörkret
började falla. På vägen mötte vi örnen. Stor och ståtlig flög den upp
alldeles framför bilen, men tyvärr hade jag inte kameran beredd.
Den satte sig i en av de stora buskiga granarna inne i skogen och jag
försökte knäppa några foton innan den flög vidare.
Genast började vi elda i bastun, ett absolut måste när vi är där ute.
Så sänkte sig skymningen och jag tände den första lyktan.
I våra trakter firar vi villa-avslutningen med eldar, marschaller och raketer.
Numera nöjer vi oss med marschaller och en och annan lykta. Raketerna beundrar
vi när våra villagrannar skjuter upp i den mörka augustikvällen....
Det är något alldeles speciellt när man tänder ljusen, ser speglingarna i
vattnet och sitter och tittar tills mörkret omfamnar en....
Ja och så skall det ju bastas förstås.
Söndagen blev en vacker och mycket varm dag.
Första september och en av de varmaste dagarna på länge!
Medan jag plockade kantareller och fixade maten fixade sambon en ny fågelholk.
Har ni sett den speciella ingången som glittrar i solen. Den är gjord av en
utbrunnen marschall....
Där och då hälsade jag september och hösten välkommen.
Jag tänkte på färgerna, den höga klara luften och på grönsaker som
mognar i min trädgård. Jag tänkte inte på regn och rusk....
Men jag är beredd att ta emot vilka dagar som än kommer emot.
Sådan är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar