söndag 15 september 2019

Ensamma där ute

I morse smattrade regnet på taket och morgonen ville inte ljusna.
Diset låg över havet och vattendroppar täckte fönsterrutorna.
Inne i villan sprakade en varm brasa och det var mysigt att dra täcket
över huvudet och inte skämmas över att ta sig en sovmorgon.
Som ni förstår; det blev ännu en övernattning vid vårt sommarparadis.


Denna söndag blev en disig och gråmulen historia där ute.
När väl regnet började avta droppade ännu regndroppar från 
träden i flera timmar efteråt.


När vi satt och åt morgonmålet var det nästan lönlöst att titta ut.
Regn och rusk hela förmiddagen.
Och är det regn och rusk då är det stiltje där ute. 
Inget händer, bara regn och mera regn....


Däremot bjöd gårdagen på en strålande höstdag.
När vi kom ut på eftermiddagen sken solen!



Molnen speglade sig i det blå vattnet och trots att det inte var alltför hög
värme var det ändå skönt där ute. Dessutom var det högvatten.


Nere vid Påttin lyste solen så vackert och löven var ännu så gröna
att man glatt kunde föreställa sig att det ännu var sommar.


Älggräsets fröställningar i solljuset.


Och liljekonvaljernas röda bär ... och bruna blad.
Okej, hösten är kommen. Det är mitten av september.


Jag tog mig en lång kvällspromenad, min vana trogen.
Det var lugnt längs skogsvägarna, inga bilar och inga djur i farten.
Tack och lov att det fanns lite annat att fotografera!



Det kändes plötsligt att det var mycket höst i luften.
Naturen börjar så småningom ändra färg. 


Aspens löv är en av de första som förlorar sin gröna färg.
Jag kunde ju inte låta bli att plocka på mig några vackra blad under promenaden
och väl hemma igen parade jag ihop de vackra färgerna.


Som röda utropstecken när kvällen började sänka sig.



Vi hade inte sett en enda båt ute på fjärden och inte en enda 
människa på hela dagen där ute
 och när mörkret föll såg vi inte ett enda ljussken från någon annan villa. 
Vi kände oss lite ensamma där ute, 
alltid tidigare har det funnits någon belysning i något väderstreck....
I går kväll var vi alltså ensamma där ute.
Ensamma i höstmörkret.
Vi satt dock inne i vårt varma hus med ljus och belysning. 
Med god mat, glad musik från radion och massor av svårlösta korsord....
Stillheten i ett nötskal. Njutningen i ett nötskal.
Hösten i ett nötskal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar