På promenad i skog och på historisk mark

I dag har jag varit ut på en lång promenad igenom hela byn.

Det gäller att passa på när det inte regnar. För nu har det

regnat två nätter på raken och det utlovas mera regn till

i morgon. Först bestämde jag mig för att gå på murkel-jakt.

 Ja, ni vet stenmurklorna brukar poppa upp ur jorden

i medlet av maj här på våra breddgrader. Jag gjorde en

lång promenad in i skogen där jag tidigare hittat murklor.

Nej. inte den minsta lilla stenmurkla syntes, så det fick bli ett

foto av lite blåbärsris och en regndroppe istället.

Och jo, jag vet att murklor är giftiga. 

Livsmedelssäkerhetsverket Evira skriver på sin hemsida

att "stenmurklan är som sådan dödligt giftig och den får aldrig

ätas som sådan eller användas färsk i matlagningen.... den har en 

egendomlig konstighet som först efter korrekt behandling förvandlas 

från dödligt giftig till en verkligt läcker matsvamp."

Luften var ovanligt syrerik efter nattens regnande och i en av granarna

hängde verkligt fin skägglav. Redan som liten lärde jag mig att

där skägglaven växer där är luften verkligt ren.

Så det är ett gott tecken att vi bor i en by med bra luft!

Promenaden fortsatte längs asfalterade gångbanor och  på asfalten

låg ju en hel drös med maskar. Efter allt regnande är marken tydligen

så vattenfylld att maskarna sökt sig ovan jord. 

Här en liten rackare som kryper till förhoppningsvis en

bättre jordplätt.

Så går jag förbi stället där byns brännvinsbryggeri en gång stått.

För i slutet av 1800-talet fanns faktiskt kommunens största skattebetalande

industriföretag här i byn. Av de tretton bryggerierna som fanns i länet var 

 byns bränneri det sjätte i storleksordning vad tillverkningsmängden

beträffar. Det är inte många som bor här i byn idag som vet om denna

industri, men före statsägda Oy Alko Ab fick brännvinstillverkningsmonopolet

i början av 1930-talet kunde brännvin tillverkas enligt kontrakt

mellan staten och enskilda företagare.

Sommaren 1874 byggdes ett bränneri i byn efter tillstånd av staten och kommunen

och bränneriet brann ner i december 1884 och verksamheten upphörde.

 Någon minuthandel med brännvinet var inte tillåten utan all avyttring skulle ske 

genom partiförsäljning, som var kontrollerad och övervakad av staten.

Bränneriets första direktör gjorde år 1875 en näringsanmälan till magistraten

i Nikolaistad (Finland hörde till Ryssland på den tiden, numera heter staden Vasa)

om att få inleda allmän partihandel i öppen bod i handlande Hedbergs gård.

Ingenting av bränneriet finns kvar idag.

Där bränneriet en gång stod finns idag helt andra byggnader.

Efter min två-timmars promenad var det skönt att komma hem,

sätta sig vid köksbordet och ta en kopp kaffe.

Och vet ni, när jag kom in tittade solen fram!