Sambon förklarade i morse att han skulle riva
det sista av sonens stora trädkoja. När sonen och hans kompisar
var i 12-årsåldern spikades det vid kojan varje ledig stund.
Jag minns en maj månad då det alltid låg en hel hög med cyklar här på gården
och hur det ekade taktfast av hammarslag från skogen när jag
kom hem från jobbet.
Jag hade lovat att pojkarna fick använda gamla bräder och spik av oss.
Och oj så mycket bräder och spik det hade gått åt! Sambon blev alldeles svettig
idag innan han bänt bort alla bräder. Det hade nog spikats lite mer
än nödvändigt vid kojbygget....
Jag tröstade sambon med att detta bygge säkert gett flera pojkar
ett yrkesval. Visst är det härligt att vi kunnat förse pojkarna
med bräder och spik. Låtit dem planera, arbeta och vara ute i det fria.
I dag tog vi ner gamla korkmattor, stockstolar (dom kommer
jag att återanvända ....) och ett fint gammalt bord.
Det var en liten skattgömma där i kojan uppe mellan träden...
Och jag log när jag minns hur sonen brukade
somna gott om kvällarna.....
Vilket kul inlägg för mig, jag läser högt för min gubbe och han ler oxå. varför jo exakt detta har hänt oss.
SvaraRaderaMen vi har kvar stugan - kojan i skogen men pratar ofta om att kanske ta bort dem, men inget hänt ännu.
Sen har faktiskt barnbarn varit där och haft kul och nu har vi ett barnbarnsbarn som oxå kan tänkas gå ut dit med oss när tillfälle ges, (han 2 år).
Vi har till och med en rund mindre järnspis där som används bara på vintern.
En vinter för många år sedan gick hela familjen till kojan och fikade, då kom tomten och hälsade på.
Du må tro det blev uppståndelse för barnen, den vintern låg snön mäktig och vacker där.
Ett riktigt trevligt kärt minne.
Ja tack vare dig, hi hi . . . . pratar vi om detta nu, *fniss*
Trevlig helg/ Eva
Vi har också haft kojbyggare hos oss.Vi ska övernatta första gången inatt på holmen ,här är underbar väder men en aning kyligt ,kram Nette
SvaraRadera