Tofsvipornas bon

När vi håller på med vårbruket ute på slätten

ställs vi alltid inför vissa problem. För där ute 

på åkrarna har ju fåglarna redan byggt sina bon och där ligger 

äggen alldeles oskyddade för de stora jordbruksmaskinerna.

Sambon går alltid ut för att leta fågelbon innan vårt arbete sätter igång.

Tofsviporna brukar alltid göra sina bon ungefär på samma

åkrar som tidigare år, så på ett ungefär vet han var de finns.

I år hittade han tre bon, inte alla på våra åkrar. Så han markerade 

var bona fanns och hoppades att de andra jordbrukarna skulle vara uppmärksamma.

Jag har gått ut på åkrarna flera gånger, men inte har jag sett några bon.

Så häromdagen fick jag guidning av sambon.

Det första boet på grannens åker hade uppmärksammats och

traktorerna hade kört runt boet. Det låg fyra ägg på marken.

Sambon kände på äggen, de var inte kalla så honan

hade säkert kunnat ligga på äggen under några timmar.

Här är äggen och visst ser det ut som om de söker skydd av varandra.

Även den här åkern hade harvats och då var det ju lättare att upptäcka

(även på håll) var nästa fågelbo kunde finnas.

Dessa fyra ägg låg också i en fin ring.

Boet är spartanskt och äggen har en otrolig kamouflagefärg.

Boet smälter helt in i den gråa leriga omgivningen ute på åkern.

Honans ängsliga läten hörs långt ute över slätten.

Jag går försiktigt därifrån och även jordbruksredskapen

avlägsnar sig. Nu följer veckor när det är tyst och lugnt ute på

slätten. Det är en bra tid för ruvning och för små fåglar att växa upp.

Dagens foton är grå och leriga.

Men våren bjuder på otrolig grönska, för idag lyser solen!