Det finns inget mera hoppingivande än härliga vårdagar.
Solen lyser och naturen sträcker på sig efter en vinter i dvala.
Bara ordet "våren" betyder att man ser framåt.
Jag sträcker på mig, tänjer på mig precis som en katt.
Kisar upp mot skyn och går runt i trädgården
för att upptäcka nya underverk.
Men andra maj är för alltid förknippat med ett sorgflor för mig.
Den andra maj 1993 somnade min mamma in för gott.
Då, precis som nu, mitt i vårens frammarsch.
För några dagar sedan var jag till graven med en knippe
penséer. Det hör till att dessa vårblommor skall finnas
på graven den andra maj.
Jag gick runt på kyrkogården för att som vanligt hälsa på
gamla släktingar. Jag gick där bland de stora gamla
stenarna som reser sig likt svampar ur marken.
Här känner jag alltid "historiens vingslag" eller borde jag
säga "livets gång". Det känns bra att gå här, att känna
att man har rötter långt ner i myllan.
Långt ner till tidigare generationer.
Årets penséer är blå/gula och champagne vita.
Där får de blomma som en liten hälsning till min mor och far.
Jag står där och talar tyst med mamma. Hon får höra att
vi har det bra och att jag inte har alltför stora krämpor.
Jag ler lite för mig själv.
Jag vet att mamma lyssnar, som hon alltid gjort....
Fina penséer..o kyrkan är också vacker.Jag va till "vår kyrka" idag med farmor, hon vill ju dit nu som då , det är ju bara 2 månader sen farfar kom bort, vi har också planterat små violer. ha en bra helg.
SvaraRaderaFint skrivet med språkbilder som jag gillar. Den här dagen påminner mig om när mannen öppnade dörrarna till sitt företag för 32 år sedan.
SvaraRaderaDet finns alltid speciella datum som man förknippar med nära och kära. Jag tycker som du det känns skönt att "prata" med dem ibland. Det ger lite tröst.
SvaraRadera