Orphei Drängar, Mark och Arkentoast

Det pågår körfestival i staden.

Redan för en månad sedan hade jag köpt biljetter

till lördagens kvällskonsert med Orphei Drängar från Uppsala.

OD är en av Sveriges mest kvalificerade och välkända körer, en kör

av världsklass. Naturligtvis ville vi uppleva deras unika körsång

när dom äntligen kom över till Finland.

Kön till konserten ringlade sig utanför stadens kyrka (konsertsalen)

 redan en och en halvtimme innan konserten skulle börja.

Solen sken men kalla vårvindar gjorde det extra kallt att köa.

Men det glömdes bort när vi kom in i den varma kyrkan.

Här står körens dirigent Cecilia Rydinger Alin och lyssnar till

Wasa Sångargille som inledde kvällen med en välkomstsång

uppe på orgelläktaren längst bak i kyrkan.

Det är något visst med manskörer!

Och så är det något visst med Mark Levengood. 

För det var Mark som fungerade som konferencier mellan sångerna.

Finlandssvenska Mark, ja han påpekade ju hela tiden att han var

finlandssvensk och det kändes ju allt lite extra. Och aldrig har 

det nog skrattats så mycket i kyrkan som i går kväll...

Efter pausen hade han bytt kostym, men lika rolig var han.

Men, Mark i all ära, den som drog det längsta strået var

ändå kören. "Det här lever vi länge på" som min kusin K

uttryckte saken.

Allt medan vårsolens sista strålar lyste upp inne i kyrkan

fick kören stående ovationer när konserten led mot sitt slut. 

Och som tack fick vi några extra sånger.

En underbar konsert!

Kvällen avslutade vi på Arken med en varm Arken-toast,

en smörgås med abborre, ägg, räkor och sallad.

En höjdarafton.