En varm sommarkväll på cykel

Ooo, de varma dagarna radar upp sig som ett pärlband.

Känns dagarna lite för varma, då känns kvällarna alldeles underbara. 

I går kväll var jag och sambon ut på en cykeltur. I kortbyxor och linne. Med 

den varma kvällen som ständig följeslagare. 

Vid de små insjöarna börjar vattnet sina i torkan, de gula näckrosorna

blommar och det är alldeles fridfullt där ute i skogen.

Vi letade efter husgrunden till Esters stuga. Ester var sambons

mormors syster. Hennes man hade lämnat henne och barnen, en son hade dött i kriget.
Senare byggde hon åt sig och barnen en annan stuga några kilometer bort.
Här hade sambon lekt som barn på ett släktkalas, nu fanns bara gräs, en och annan
blomma och en sandgrop  kvar där huset stått.

På hemvägen cyklade vi förbi ett stort fält med råg och

baldersbrå. När jag var liten brukade rågfälten alltid vara fyllda

med blåklint och prästkragar, nu ser man sällan de vilda
växterna i fälten....

Jag cyklade i linne och kortbyxor och kvällsvinden var så skön ännu en timme

innan midnatt. (Lämpligt hemma till andra halvlek av fotbolls-vm).