Så här års är det roligt att kolla när flyttfåglarna anländer. I flera veckor har vi hört måsarnas skri uppe bland molnen och även svanar har högljutt flugit förbi. Ute på slätten har lärkan drillat uppe i skyn ett bra tag redan och tofsvipans kännspaka läte har förts med vinden i veckor....
Igår gick jag ut med kameran för att om möjligt fota några av vårens fåglar. "Mina" flyttfåglar.
Den här tiden på året är det som gyttjigast där ute när jag går längs åkervägarna. Men under gårdagen var vårhimlen vackert blå och snömolnen nådde inte till oss....
De första jag såg där ute var några svanar som gick och betade ute på en åker. Svanarna håller ihop som par hela livet, men det vet ni säkert. Så jag bestämde mig för att detta är svanparet som alltid landar på vår slätt om våren och som sedan återkommer varje höst (och då med minst en unge, kanske fler).
Det flög också två tofsvipor runtomkring mig och så satte dom sig ner på en viss åkerteg lite längre bort. Just på den tegen brukar tofsvipor bygga bo varje år, månne det är samma par som kommer tillbaka varje vår? Till samma teg? Jag hann knäppa endast en bild och som ni ser fick den här fågeln något konstigt bakom huvudet. Att det var en tofsvipa det såg jag när den åter lyfte och flög vidare!
Här ser ni lärkan som drillade så vackert uppe i skyn. Det är svårt att få syn på en drillande lärka, men sången är kännspak. Nej, jag såg den inte heller, men jag fotade just där den sjöng...
Och titta: mina tranor har anlänt! Dom har trumpetat redan i några dagar, men nu kom dom också med på foto. För visst är det mina tranor, dom som alltid mellanlandar här på vår lilla slätt. Ibland stannar dom här ända in i juni och sedan drar de vidare... Dessa tranor är rätt skygga fåglar och dom vill inte att man kommer alltför nära. Jo visst måste det vara "mina" tranor som jag fotat redan i många år? Så snälla tranor stanna här några dagar, jag skall inte störa er mitt i maten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar