torsdag 11 januari 2018

Vinterdimma

Jag brukar tänka ibland att inte kan jag rå för att jag bor i ett av
världens vackraste länder. Jag vet att många av alla jordens
människor håller med mig. Och så vet jag att det finns dom som inte ens vet att
 landet finns.... men de skulle bara veta! 
Ibland klagar jag, okej.  Men ibland sväller
mitt hjärta av stolthet för att det är sååå vackert.
Som igår när dimman bredde ut sig och förvandlade allt till vit mjölk!


Ute på slätten var det kompakt vitt. 
Horisonten försvann och man såg endast några meter framför sig. 
Här hos oss stampar ett högtryck på stället
och vi har det så dimmigt att inte ens solen lyckas tränga sig igenom.


När jag kom ut ur skogen möttes jag av dimman....


Jag hade kommit gående längs skoterspåret, nu gällde det bara att 
hitta vägen hem!



Jag anade att det var solnedgång....



Här kunde jag ana den gamla ladan ute på slätten....


Träden längs bäcken var klädda i rimfrost.



Sällan jag sett något så vackert!


Jag var en lycklig människa där jag vandrade hemåt.
Vissa dagar sprakande röd solnedgång och vissa dagar kompakt vit renhet.
I like!

1 kommentar:

  1. Vi får vara tacksamma för allt det vackra vi får uppleva!
    Fina bilder!

    SvaraRadera