torsdag 25 januari 2018

År 1918

För etthundra år sedan var det oroliga tider i Finland.
Den sjätte december 1917 hade lantdagen deklarerat självständighet. 
Den 4 januari hade Ryssland godkänt den självständiga staten Finland och
den 8 januari följde Sverige och Tyskland efter med  sina erkännanden. Men i Finland
fanns ännu över 400.000 ryska soldater, av dom fanns 1.500 här i Vasa.
I hela landet hade det bildats skyddskårer och röda garden.
Att man bildade två olika grupper hade kanske här i Österbotten inte
med någon hätsk konfrontation att göra, det handlade främst om vilken
frihet man eftersträvade. Arbetarna drevs av internationella paroller till
frigörelse från löneslaveri och sociala missförhållanden, medan
medelklassen och de markägande bönderna (den vita sidan) sökte mer
 konkret frihet, de ville få bort ryssen helt enkelt.
Generellt kan man säga att norr om industristaden Tammerfors dominerade
den vita sidan, medan söderöver fanns både röda och vita.


Finland var i januari 1918 oroligt och bräckligt och missnöjet mellan
arbetarrörelsen och borgerligheten växte. Efter tiotals år i den ryska arméns tjänst
hade Carl Gustav Mannerheim återvänt till Finland och han knackade på hos
senatens ordförande Per Evind Svinhufvud i Helsingfors. Mannerheim hade en plan!
 Han ville i de vitas namn avväpna de ryska soldaterna och han var beredd
att ta befälet. Den mest lämpliga orten för att starta denna operation ansågs vara Vasa.
I Österbotten hade nämligen flera skyddskårer redan bildats, dessutom bildades
Vörå krigsskola den 26 januari 1918, den första finländska underofficersskolan.
Mannerheim kom upp till Vasa den 19 januari, och redan då var det svårt att
ta sig riskfritt från Helsingfors, så Mannerheim reste som affärsman Malmberg
och blev så när haffad på nattåget. Så fort det gick följde det nybildade rikets
senatsmedlemmar efter. Det blev mer vanskligt och farligt för var dag som gick.
Den 29 januari lyckades tre senatsmedlemmar komma upp och följande
dag lyckades ytterligare en ta sig norröver till Vasa.


I Vbl från 1997 hittar jag ett foto på dessa fyra senatsmedlemmar.
De beslöt genast att de skulle fotograferas, för alla eventualiteters skull. Här
den 1 februari 1918, på senatens första Vasa-möte, sitter från vänster Pehkonen, Arajärvi,
Renvall och Frey. Senaten var beslutsför trots att två senatsmedlemmar ännu inte lyckats
 ta sig fram till Vasa, nämligen Castrén och Svinhufvud. De anlände dock senare.
På fotot ovan sitter hela senaten samlad i stadshuset i Vasa, som för några månader
förvandlades till rikets huvudstad. Men tänk så mycket som kunde ha gått fel!
Söndagen den 27 januari 1918 gav Mannerheim order om att avväpna de ryska
soldaterna. Han utgick från att soldaterna skulle lägga ner sina vapen så att
de kunde tas tillfånga. Det gällde att angreppen skulle ske så överraskande
som möjligt så att ryssarna inte skulle hinna slå larm. Operationen inleddes
bla i Laihela och Lappo samt under natten även i Vasa.
Vbl berättar i söndagens tidning om de dramatiska händelserna 27-28 januari.
Det blev både överraskning men också en del misslyckanden med dödsskjutningar
som följd. Avväpningen av de ryska soldaterna i Vasa tog några dagar och både
skyddskårerna och Mannerheim såg dagarna som framgångsrika.


Nu var Vasa helt på det vita Finlands sida. Senaten fortsatte sitt arbete
med att bland annat trycka upp nya sedlar för den nya staten Finland.
Det var här i Vasa på Björkells tryckeri som landets första nya pengar skapades,
20 miljoner i finska mark!


Den 25 februari anlände över 1.000 jägare till staden. De hade fått
militärutbildning i Tyskland och återvände nu för att åta sig olika ledande
uppgifter inom regeringens vita trupper. Dagen efter jägarnas ankomst hölls en stor
parad på Vasa torg. Mannerheim inspekterade trupperna och höll ett tal
som möttes med jubel. Många av jägarna var österbottningar och deras nyvunna
krigskunskaper hade en avgörande inverkan på det inbördeskrig som hade brutit ut
mellan de vita och de röda. I Österbotten var det lugnt, men speciellt i södra delarna
av landet utspelades hemska scener. Förutom att avväpna ryssarna blev det
inbördeskrig mellan de röda och de regeringstrogna vita. Slaget om Tammerfors
mellan den 16 mars och 6 april blev vändpunkten då den vita armén segrade.
Den 15 maj 1918 förklarades inbördeskriget officiellt avslutat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar