måndag 16 oktober 2017

En historisk rundtur

Historia är ett ämne som intresserar mig. Jag vill gärna veta hur det var förr i tiden.
Närhistoria är intressant. Hur levde man, hur tänkte man, hur blev man behandlad?
Ja, frågorna är många och för att få svar på vissa frågor måste man
ta reda på. Man måste besöka platser, försöka leva sig in i hur det var......
Helt klart är att det inte var bättre förr, bättre än nu har vi väl aldrig haft!
I går var jag ut på en riktig historisk rundtur. 
En rundtur som innehöll mycket av död och förgängelse ...märker jag
nu när jag kollar på de platser vi besökte....


Gårdagens historiska utflykt gick till  Kyro älv-deltat och kommunen Vörå och
Storkyro samt f.d. kommunen Lillkyro, som idag är en del av staden Vasa.
Här i trakterna kring Kyro älv har bosättning funnit i årtusenden. 
Vackra höstar har kommit och gått....


 Vi började i Vörå och  minnesmärket över "Bataljen vid Tattuback".
Det var här på gränsen mellan Vörå och Lillkyro det skedde en sammandrabbning
mellan de svenska och de ryska trupperna år 1808. Här, på andra sidan
landsvägen, stod bataljen dagen före det förödande slaget i Oravais den 14 september,
 det som ledde till att Finland föll i Rysslands klor. Bergby Hembygdsförening reste stenen
till minnet över slaget vid Tattuback år 2008. De 600 små stenarna runt minnesmärket är till
minne av de 600 svenska soldaterna som deltog i slaget (läs mera i min blogg, här).


Vi fortsatte till en ännu mera ödesmättad plats, nämligen till en avrättningsplats
för brottslingar. Här på stenhällen, som stupar lodrätt ned i ett blött träsk "statuerades
 det exempel" på vad som väntade om man inte följde lagen. Om brottslingen var en kvinna 
kunde det bero på häxeri och kvinnor brändes alltid på bål.
Platsen användes från medlet av 1500-talet ända fram till år 1826, då den ryske
kejsaren Nikolai I beslöt föra brottslingarna till Sibiriens arbetsläger.
Jag kommer att berätta om denna förskräckliga plats i ett inlägg längre fram.


Vi körde indare och längs Kyro älv stannade vi på några ställen för att beundra det
vackra landskapet. Längs älven finns många forsar och i forsarna har funnit
flera kvarnar, de flesta kvarnarna är numera bortrivna men kvarnstenarna
finns ännu kvar (fast på denna bild syns varken fors eller kvarnstenar....).



Vi stannade också vid älven och fotade den gamla stenkyrkan från början av 1500-talet.
Den här kyrkan har jag besökt många gånger  (här har jag bloggat mera om både
kyrkan och vårt nästa besöksmål). En träkyrka har stått på samma plats
redan på 1200-talet, så här vistas vi på historisk mark.
Här vid kyrkan ordnas varje år en välbesökt 1700-talsmarknad, den har ni väl inte missat...



Bredvid den gamla kyrkan finns idag en stor och ståtlig prästgård, som även
huserar pastorskansliet i Storkyro. Tidigare har precis på denna plats funnit ett kloster och det
var munkarna i detta kloster som byggde den gamla träkyrkan.


Vår nästa anhalt var Napo slagfält. Det känns allt lite högtidligt när man vandrar 
uppför den stenkantade gången, upp mot minnesmärket med "det finska lejonet".
Det storslagna nationalromantiska stenmonumentet är från år 1920.

+


Det var alltså här i Napo by det förödande slaget mot ryssarna stod den kalla februaridagen
år 1714. Här har många av mina förfäder mött sitt öde, för det var till detta slag
otaliga män kallades från alla kringkommunerna för att möta den övermäktiga Fienden.
Efter att ha förlorat slaget följde tiden som kallas Den Stora Ofreden (år 1714-21).
 För tre år sedan spelades slaget upp ännu en gång, denna gång med statister 
i tidstypiska dräkter (läs här ).
 Jag kan tillägga att under monumentet i Napo ligger tre massgravar
med många av de som stupade i striden.


 Som avslutning på dagen besökte vi järnåldersgravfältet Leväluhta.
 Det här är en sällsam plats och en av Nordens märkligaste fornlämningar.
Vi vandrar genom en liten skogsdunge, över en berghäll och ut till en åker. Där
mitt i åkern finns en vattenkälla. I går var källans vatten alldeles svart och vattenytan var
dekorerad med gula björklöv. I denna källan har man hittat 98 människoskelett, men också
skelett av hästar och nötkreatur samt silver och guldsmycken. Förr tolkade man
att källan var en offerkälla, numera pratar man enbart om en begravningsplats.
Leväluhta är en mycket speciell plats och i morgon kommer jag att berätta
mera om denna källa och dess omgivning.


Dagens inlägg avslutar jag med ännu en bild från Kyro älv. Här bredvid prästgården
bredvid Storkyros gamla kyrka är det så vackert. Hösten har färgat löven gula och röda.
Jag tänker att vintern kommer att avlösa hösten, som kommer att avlösas av våren, som....
År läggs till år. Generationer följer på generationer. Årtusendena flyter förbi....
Historia skrivs varje dag.
Gårdagen är historia och snart går även denna dag till historien...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar