De senaste dagarna har varit gråmulna (med en och annan regndroppe). Ikväll väntar vi på det rikliga regnet, det som troligen kommer framåt nattkröken och som kommer att ge väta i ett dygn framöver (eller något).
Men igår kväll såg jag en liten, liten bit av blå himmel mot väster. Kunde bli fint i solnedgången, tänkte jag och drog på mig stövlarna för att ströva iväg över slätten och in mot skogen.
Det var lugnt ute på slätten och den där glipan med blå himmel den försvann när en grå molnbank styrde in över det vackra. Igen sol. Enbart grå moln. Jag gick in mot skogen, först längs en skogsstig jag inte gått på flera månader...
Men när jag åter kom ut ur skogen hade en liten röd kvällssol lyst upp skogstopparna! Alltid något, tänkte jag och vandrade vidare.
Jag traskade vidare längs en smal grusväg och kom fram till stora vägen. Och himlen den färgades mer och mer röd i allt det gråa. Och nu hade den där molnbanken fått vita toppar!
Molnen färgades rödare i solnedgången.
När jag så äntligen började närma mig hemmet igen hade nästan allt det röda försvunnit på himlen. Men den där molnfria himmeln den syntes än mera! När jag senare gick för att sova märkte jag att månen lyste (bland små moln) över ett dimmigt landskap. Så länge sedan det inte varit en helt becksvart höstkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar