Igår morse, strax innan solen började värma hade vi minus 4,3 grader
på termometern vid köksfönstret. Brrr! När sedan solen klev högre på skyn
gnistrade naturen av tusen vita kristaller.
I det blåbleka morgonljuset kollade jag in frosten på fibblans ulliga frökorgar...
...och ett litet ogräs som nyss börjat växa i det nygrävda diket.
Jag kikade mot solen och "tåtulin" (på högsvenska tuvtåtel) lyste helt vit
mot den nyplogade åkern.
Den vita röllekan hade fått extra vitt av frosten....
och hundlokans fröställningar gnistrade mot morgonhimlen.
Rönnbärsbuskens sista röda blad hade fått en vit kantrand.
Det frasade i gräset och på vägen knastrade det när jag gick över lönnlöven som låg på marken.
Gårdagen blev slutligen till en fin och rätt varm dag, all frost smälte bort.
Och så kom en ny kall natt....
I natt gick termometern ner till minus 2 grader, men morgonsolen hade inte
en chans att värme. Denna lördag har varit solig, men ack så kall.
På skuggsidan har det endast stigit till 1 grader - på plussidan.
En liten föraning om vad som komma skall....
Mitt på dagen var jag ute på en långpromenad i näromgivningen.
Frosten låg ännu kvar på grannens äng.
Där solen lyste mot skogen såg det behagligt ut, men där jag gick i skuggan
kommer frosten att ligga kvar hela dagen.
I vildhallonbuskaget har ännu inte alla blad gått till förgängelsen.
Rimfrosten färgade bladen vita. Snart kom dock värmen från solstrålarna
att smälta bort frosten här i gläntan.
Natten som är på kommande blir också kall, mera rimfrost är att vänta.
Det är den här tiden på året som jag är livrädd för frosthalkan på våra vägar....
Är det inte ett - så är det annat....
Visst är frosten vacker på bild men ack så förrädisk på vägen ,kramen Nette
SvaraRadera