Dagen som var försvunnen

Jag har ju tidigare konstaterat att dagarna susar iväg

i en rasande fart. Den här veckan går det så snabbt att den

höll på att bli en dag kortare....

Hur kan det komma sig, undrar ni kanske.

Ja, det gör väl jag också. ...

Med det är så att jag i början av veckan hade tappat bort torsdagen.

Vissa veckor är det ganska lugnt, men den här veckan händer både 

det ena och det andra. Och plötsligt hade jag tappat bort en dag....

Torsdagen var borta. I dag alltså....

Men det kom jag på i går eftermiddag. Ja, men torsdag, kom jag på...

Och det är allt bra tur det!

Ja, att ha alla dagarna i behåll. Liksom.

För det råkade sig så att den här dagen också fylldes med trevligt program.

I går rantade jag kring hela dagen.

På eftermiddagen firade vi en blivande pensionär som hade stor

mottagning på hotell med champagne, kaffe och gräddtårta. 

Ja, vi lät oss väl smaka (fast den där champagnen blev ju alkoholfri förstås..)

 

 

Dagen hade varit dimmig och grå men så på eftermiddagen klarnade det upp

(det var då min hjärna upptäckte det här med den borttappade dagen)

och så tittade solen fram. Men till kvällen drev den iskalla dimman

in igen och den hänger kvar ännu idag....

I kväll blir det kaffebjudning igen, denna gång hos schweizarna som

är hemma på besök. Roligt att det finns torsdagar!