Söndagen som är farsdag

Redan i går sände jag mina varmaste tankar till min far.

Min far var en pappa som alltid ville mitt bästa. 

Det är han som har gett mig min konstnärliga ådra samtidigt som han

lärde mig att borra ner mina fötter djupt i myllan.

Han har gett mig en plattform. Och han har alltid trott på mig,

uppmuntrat mig. Men aldrig så att det sades i ord, utan mera så

att jag alltid har vetat att han har funnits där och stöttat mig.

Ibland känns det som om han ännu finns här bredvid,

lugn, trygg och nyfiket uppmuntrande.

Jag tände ett ljus på hans grav sent i går kväll.

Till dig pappa.

Min pappa älskade att ströva omkring i naturen. Precis som jag.

Dagens foton är till dig pappa.

Just nu är vi inne i den dimmiga och gråa november. 

Visst är det vackert att gå ute på slätten denna tid på året också.

Färgerna är inte så många så här års. Sådana här dagar

upptäcker man att det finns så många olika nyanser av grått och svart.

Men aldrig så att allt är dystert.