Här kommer fortsättningen av min vandring Hallonnäs-Björnhällorna
tur och retur, en vandring på sisådär 5-6 km längs den s.k.
Iskmo-Jungsund vandringsled. (Del 1 kan ni läsa här).
Nu hade jag kommit till en vanlig "villaväg", ett lättvandrat parti av leden.
Granskog ruvar på båda sidorna av vägen och där framme lyser solen på den
stora, ståtliga tallen. När jag kom nära tallen och stod där alldeles invid
stammen och kikade uppåt, kändes det som om tallen nådde himlen.
Så reslig var den....
Höststormarna hade fällt alla löv utom de här i ett dike.
Här i skogen finns massor av skägglav (se det gråa "skägget" till
höger på bilden) och det betyder ren luft.
Här växte några tickor på gamla grenar i ett dike.
Tickor är parasiter på träd.
Så kommer jag ut till Brunnfladan, som via några fjärdar
mynnar ut i havet (Kvarken).
Någon jägare hade varit ut på sjöfågelsjakt för en tid sedan.
Ännu låg vettarna kvar i en plastså i båten.
Några hade tydligen också varit törstig...
Här har någon eller några fåglar nyligen varit i farten. Denna höst
vimlar det nämligen av hackspettar. Det trummas i vart och vartannat träd.
I det här trädet har det hackats fler än en gång....
Vandringen fortsätter. Här är jag vid Björnhällsfladan,
där vandringsleden bjuder på en rastplats.
Här är så vackert!
Nu vandrar jag rakt mot solen och upp för berghällarna
och ser ett stort kalhygge framför.
Här beundrar jag stenarna, eller snarare hällarna. Här är det inte vanlig
granit som gäller, utan det ser ut som gammalt vulkanberg.
Så gammalt att det måste vara från årmiljoner sedan. Eller?
Någon som vet mer om detta?
Nåja, jag bestämmer mig för att beundra stubbarna på kalhygget istället.
Stubbar, det vet jag ju åtminstone vad det är.
Längs leden finns flera jättestora stenblock (kan ni månne se tändsticksasken
som jag placerade på stenen nere till höger?). Dessa
stenblock har säkert en gång i tiden strandat just här, när
de följt med inlandsisen för ca 20.000 år sedan.
Jag vandrar vidare till ännu ett taktfast trummande av en hackspett.
Den här fågeln satt uppe i en trädstam ute på kalhygget.
Nu dröjer det inte länge tills jag är ute vid vägen och
skymtar min bil, där den står parkerad.
Det var en fin vandringsled, som väckte många tankar på vår
föränderliga natur. Snart måste jag gå den södra delen av vandrings-
leden också. Då startar jag från Iskmo-Jungsund fotbollsplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar