Ankungen

Den 14 september kom hen till världen och idag är

hen nästan lika stor som sin mamma och pappa.

Så förunderligt fort går det till i ankvärlden! 

Från en liten gul boll som rymts i ett ägg till en stor anka,

allt på lite över en månad. Fantastiskt!

Varje morgon när jag kommit med mera mat och nytt vatten

har den lilla ankungen växt till sig.

Jag tycker ankungen är ett litet underverk!

Vår lilla guldboll har blivit en så stor och ståtlig anka!

Igår fick hen komma ut i regnet tillsammans med föräldrarna.

Hen pickade också i marken efter föda, men det var

också skojigt att kika på mig när jag gick med kameran....

Lilla ungen, Fru Anka och Herr Anka. 

Tre våta ankor på rad.

För det blev endast en ankunge... 

Men den lilla guldbollen den har minsann klarat sig!

Hen är ett riktigt matvrak, skall ni veta. Hen bara väntar

på att jag skall komma med mosade morötter eller mosade ägg

eller krossade gryn. Nu äter den också ankfoder, samma

som mamman äter, vilket underlättar för mig.

Ankor gillar ljummet höstregn.

Igår gick de runt i stubbåkern, där de sökte sädeskorn.

Sedan sökte de sig till några vattenpölar, där lilla ankungen

inte kunde låta bli att plaska i vattnet.

Nu hoppas jag vår nya anka klarar vintern, det utlovas ju 

sträng kyla denna vinter...

(Visst låter jag som en riktig hönsmamma...ja, ankmamma...)