I helgen när jag var till barndomshemmet, gick jag en
sväng uppe på vinden och där i en låda hittade jag den
lilla boken om "Mina vänner". I boken hade jag och mina
barndomsvänner skrivit svar på frågor som "skolans roligaste
ämne", "djur jag tycker om", " min högsta önskan" och
"vad jag vill bli" m.m. Så spännande det var att öppna den boken
och läsa vad vi tyckte och tänkte då, när vi var runt tio år.
Det märks att vi sneglade på varandras svar. Eller så var det så
att vi alla skulle tänka nästan lika, för vi hade svarat rätt lika på
många frågor. Många av oss önskade bli
sjuksköterskor eller lärarinnor eller frisörskor. Nu blev det mig
veterligen inga sjuksköterskor eller hårfrisörskor av oss, men två
lärare, en speciallärare dessutom, det blev det!
På frågan vad vår högsta önskan var så svarade många av oss
att vi ville ha en häst eller en hund eller en bandspelare/skivspelare
eller ett eget rum. Någon ville bo på en ranch och några ville resa jorden runt.
En ville också få en kavaljer och en av oss önskade bli lyckligt gift.
Ooo, så roligt det var att läsa igenom boken!
Åren har gått och jag ler när jag läser våra kommentarer...
För att spara mina minnen har jag i dagarna börjat skriva
historien om mitt liv.Bara sådant som jag upplevt
och som jag vet att dagens unga "Inte har en aning om".
Bara den tekniska utvecklingen har ju gjort jättekliv sedan
jag var liten. Alla hade inte bil eller tv. Och datorer, ja
att sådana manicker fanns det visste vi inte ens....
Bara den tekniska utvecklingen har ju gjort jättekliv sedan
jag var liten. Alla hade inte bil eller tv. Och datorer, ja
att sådana manicker fanns det visste vi inte ens....
Jag tänker som så, att det kanske kommer en dag
när sonen eller hans barn vill läsa om hur jag har haft det och
vad jag har tänkt, vad jag tyckt och vad jag har upplevt.
Det är så många gånger jag själv har önskat
att min pappa och mamma kunde ha berättat mera. Eller så var det
kanske så att jag borde ha lyssnat bättre....
Min pappa började skriva om sådant som hände när han var ung.
Jätteintressanta episoder, jovisst, men ack så få sidor han skrev.
Det rutiga häftet blev halvfyllt...
Idag är det ju så enkelt att dokumentera via datorn.
Så mitt tips till er alla blir att kom ihåg att berätta för era
barn och barnbarn hur era liv har sett ut.
En dag kanske det finns någon som
En dag kanske det finns någon som
vill veta mera....
Vi har också haft det där med minnen hela sommaren och jag har ibland stannat i uppgiften jag hållit på med för att berätta för sonen hur det var med den utveckling som har varit dom senaste åren så tror jag inte många av dagens barn har riktiga barndomsminnen ,kram Nette
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaoj det blev lite knasigt.. så jag radera.. Jag har samma bok o minnen som är skriven av skolkompisar o vänner, men det är sant att man snegla nog lite vad den andra har skrivit. Har även "Evas kalender" som va en dagbok där man skrev lite varje dag. ha en skön dag!
SvaraRaderaJa visst hade vi alla minnesbok på den tiden!
SvaraRaderaVa fint du skriver!
Det var ju fint om du skriver ner hur det var förr och hur fort utvecklingen gått framåt.
Ingen ungdom vet ju idag vad en dåtidens kaffepanna är eller en telefon med lur man håller till örat m.m.
Ha en fin dag!
Man blir lite nostalgisk när man hittar saker från när man var ung. En utmärkt idé att skriva ner lite, för jag tror faktiskt att kommande generationer skulle uppskatta det. Min far var flitig med att dokumentera och mina barn tycker det är en skatt och ha de berättelserna. Ha en trevlig helg.
SvaraRadera