Och så lite latin på slutet

Efter stormen kom solsken. 

Lördagen har bjudit på vacker blå himmel och nästan ingen vind.

Den där stormen drog vidare och idag har den varit helt bortglömd.

Så när som på en och annan trädgren och hopar av löv som prytt marken...

Mot kvällen njöt jag av en kvällspromenad igenom byn.

Solen bländade i ögonen och humöret var på topp.

Ännu ingen frostnatt (knack, knack ta i trä).

Nu drömmer jag om en vecka med sol och mycket höstfärger.

Cui vivra verra.

Den som lever får se.