Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
ock med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten
snart är den blommande sommaren slut.
-Tove Janssons Höstvisa-
Det är lite melankoliskt med hösten, när sommarn är förbi.
Men vi behöver lite tid för mörker och stilla tankar för att sedan kunna
se ljuset. Och vi behöver tid att minnas våra anhöriga, också då
med både mörker och ljus.
Redan i går tände vi ljus på mina anhörigas gravar.
Vi tände ljus och dekorerade med vackert grönt granris, ljung och
en mosskrans, som jag band häromkvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar