Det är bättre med två par ögon.
Speciellt när det ena paret inget ser...nåja, kanske sporadiskt...
I kväll fick jag med mig sambon ut på en liten promenad och när
vi nästan var hemma igen sa han "Nej men titta, en sparvuggla".
"Var, var?" Jag såg ju förstås ingenting. Sambon pekade.
Uppe i ett träd alldeles nära vägen satt den, sparvugglan.
Den var liten som en sparv (därav namnet faktiskt) och den spejade
åt olika håll. Blicken var intensiv. Spanade in terrängen efter
möss och sorkar eller annat ätbart. (Oss tittade den inte på....)
Den satt där på grenen och svängde på stjärten.
Spanade och såg ut att ha det rätt bra.
Efter en liten stund flög den vidare in i skogen.
På min fråga hur sambon fick syn på den lilla ugglan
fick jag till svar att den just kom och satte sig i trädet när vi gick förbi.
Ja, ja inget såg då jag (tittar väl ner i vägen....). Tack och lov att
jag hade sällskap så att jag också fick se den vackra fågeln!
fin bild du fick på den visst är dom små otroligt man föreställer sig dom dubbelt större ,visst är det bra med flera par ögon,kramen Nette
SvaraRaderaJa, sån tur ni hade och så fina bilder du fick!
SvaraRaderaJa vilken tur att få se en sparvuggla på så nära håll, det har jag aldrig gjort, gullig är den också.
SvaraRaderaBlir så avund på dig . . . . kameran har du som väl alltid med dig, eller hur ? !
Sköt om dig/ Eva
Fina bilder du fick på ugglan.
SvaraRaderaMen du fångade den allt fint på bild iallafall. :) Fina djur och man blir glad när man ser dem för det känns som det blir allt mer sällan.
SvaraRaderaSköt om dig.♥
Kram Lotta