måndag 10 augusti 2015

Sura gubbar

Det är länge sedan jag delat med mig av mina bakrecept.
Men här kommer i alla fall receptet på blåbärskakan som jag
bakade i lördags.
Det är många, många år sedan som mina ögon fastnade på
ett recept i en veckotidning, det kan ha varit en Hemmets Veckotidning
eller kanske en gammal Året Runt. Nåväl, jag rev ut en sida ur tidningen och
förvarar tidningsreceptet där ute vid stugan. Bra att ha i blåbärstider, liksom....
Det som gjorde att jag fastnade för just det här receptet var
rubriken som tidningen skrivit:
"Mot sura gubbar finns det bara ett som hjälper,
blåbärssylt och pannkakor". Men, fortsätter tidningen,
den här kakan med blåbär ur boken "Stora bärboken" får
säkert honom också på bättre humör!


Blåbärskaka
Vispa 1 ägg pösigt med 2 1/2 dl socker. Tillsätt 75 gr smör,
1 1/2 dl mjölk och 4 1/2 dl vetemjöl blandat med 2 tsk bakpulver.
(Jag tillsätter 1 tsk äkta vaniljsocker). Rör tills allt är väl blandat.
Blanda ner 3-4 dl färska blåbär och grädda kakan i smord, bröad form,
helst med löstagbar botten, i 200 grader i 50 min (eller tills klar).
Serveras med vispad grädde (glass eller vaniljkräm).

Tyvärr blir det ingen bild på kakan,
förhoppningsvis tycker sura gubbar också om blommor...


2 kommentarer:

  1. Förstår att den var god och du har en glad gubbe hemma ,kram Nette

    SvaraRadera
  2. Hi hi . . . ja om sura gubbar fortsätter sura blir de utan blåbärskaka och då blir det mer till oss kvinnor, *fniss*
    Det finns mycket blåbär i skogarna nu, folk plockar som galningar, men det gör inte jag. Jag ska nämligen få blåbär av dottern som gillar att plocka, för visso gillar jag att traska i skogen men inte direkt plocka.
    I gengäld gör jag något annat som tack till dottern Maria.
    Har kanske sagt det innan (det börjar bli ut tjatat) men atros i knäet ställer till det, jag kan trilla hur lätt som helst på ojämn mark och ett helsike att stiga upp igen, att ligga på knä är uteslutet. Men jag är tacksam att det inte är värre när det finns så mycket konstiga sjukdomar. Ja jag tänker då på dig och din sjukdom . . .

    Må väl/ Eva

    SvaraRadera