Min stackars klematis

För några år sedan köpte jag en klematis på rea från

en av stadens blomsterträdgårdar. När jag kom hem med den visste

jag inte var jag skulle plantera den, så jag grävde ner den, utan att

fundera närmare. Bredvid en av våra stora stenar som finns här
på gården fick det bli. Där kunde den

klättra upp längs stenen, tänkte jag. Och blomma vackert 

prunkande blått mot den gråa stenen....

Vad jag inte tänkte på då var att bredvid stenen växer en av

våra stora gamla björkar. Ni vet björkar som dricker mycket vatten....

Summan av det hela blev att min stackars rea-klematis inte

har de bästa förutsättningarna att bli en stor och vacker växt.

(Inom parentes kan jag också avslöja att den eventuellt inte är

lämpad för vårt klimat heller).

I våras gick jag länge och tittade efter om det fanns liv i växten. Så

äntligen började några gröna blad spira upp från roten och sakta men

säkert växte en slingerväxt fram även denna sommar.

Någon prunkande växt blev det inte, men en smal stam och några blad växte upp.

Slingrade sig längs det band som jag fäst längs stenens mossiga sida. 

Den har inte fått mycket vatten i sommar heller, några ämbar med vatten

har jag gett den nu i augusti när torkan infann sig.

Och så i dagarna började vita blomknoppar synas....

Och äntligen blommar min blå klematis med flera blommor!

För första gången på flera år!

Lite tilltufsad efter nattens regn lyser blommorna vackert blå 

mot stenens mossa! 

Färgen älskar jag och blommans form älskar jag!

Många fler knoppar finns på den smala skrangliga stammen.

Lilla gulliga klematis, förlåt för att jag glömmer bort dig för det mesta!

Men i höst skall jag pyssla om dig riktigt mycket.

Jag lovar. 

För jag vill gärna att du blommar även nästa sommar!