För en tid sedan hade vi en av sambons Stockholms-kusiner som gäst här hos oss. En kväll bestämde vi oss för att gå en vandringsled - men vilken skulle vi välja? Det fick bli Iskmo/Jungsund-leden och vi valde att starta vid Hallonnäs för att inte behöva vandra fram och åter långa sträckor.
Vi startade vår vandring denna gråmulna kväll med sambons ena syster som vägvisare (och jag vill ju gå sist för att kunna fota var och när jag vill...).
Leden går längs vackra insjöar, som tidigare varit förbundna med havet, men numera pga landhöjningen blivit till sjöar/flador. Vackra vita näckrosor speglade sig i vattnet....
Vi vandrade längs stigen i skogen över stock och sten... och sedan längs en smal sandad väg. Och vi höll ögonen öppna för kantareller, för visst måste det finnas kantareller här i skogen - detta år när det finns massvis av kantareller...
I skogen och ute på kalhyggen fanns det massor av lingon detta år - inte mogna ännu, men de är helt klart på g.
I år är det också verkligen massor av rönnbär, träden dignar av bären som redan är röda och granna!
På bryggan vid Brunnfladan hade vi vår första paus samtidigt som vi kollade hur man tar sig ut till havet från denna plats. Perfekt med kartor i telefonen för nyfikna stockholmare...
Vi fortsatte vår vandring längs nyligen sly- och grästrimmade stigar. Mums, här hittade jag lite ätbara hallon!
Vi gick ut till Björnfjällfladans vackra rastplats där det finns grillplats och vindskydd, men vi tyckte det var för tidigt med ännu en paus, så vi fortsatte vår vandring. Nu föll de första regndropparna... (men det var inget skyfall, endast ett lätt duggregn som varken gjorde till eller från). Och inte minsta kantarell i sikte nu heller....
Men så! När vi gick över en spång som ledd över ett dike såg vi detta våta djurspår. Björn, tänkte vi... eller njää kanske inte ändå, kanske en hund eller... I alla fall var det våta avtrycket ca 15 cm långt. Vårt samtalsämne en lång stund efteråt var härmed givet...
Vi vandrade glatt småpratande vidare och inte minsta björn såg vi där ute i skogen.... (inget annat djur heller).
Vi tog en genväg till grillplatsen vid Kråknässkatan och här vandrade vi med vatten på båda sidor. Men kolla till höger på fotot ovan - en stor sten med lodrät hög kant mot stigen (ser ut som en trädstam, men jag hann inte få till en bättre bild för mina medvandrare var visst hungriga och pilade iväg....).
Här vid den vackra rastplatsen ute på Kråknässkatan gjorde vi upp eld för att grilla korv. Men veden hade blivit lite fuktig av regnet och elden ville inte ta sig.... men så hitta vi torrare ved och så småningom tog sig elden och vi kunde starta korvgrillningen!
Mätta och belåtna lät vi så elden brinna ner. Och här såg vi också andra vandrare för första gången denna gråa kväll. Lugnt var det längs leden, men så gick också evenemanget "Konstens natt" av stapeln i Vasa och så var det ju en del regndroppar i luften....
Vi vandrade så vidare över flytbron till fastlandssidan och fortsatte tillbaka mot platsen där jag parkerat bilen. Men var fanns alla kantarellerna...?
Och så äntligen! När vi nästan var ute ur skogen såg vi något gult som lyste vid skogsstigen! Äntligen några kantareller!
Visst blev det smörstekta kantareller till kvällsmackan (efter flera kilometers vandring)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar