Igår hade jag bestämt mig för att fånga dagen med något jag tycker om. Solen sken och det var absolut vindstilla, en riktigt härlig novemberdag! (Idag är det däremot en 3D-dag, alltså en dag med dis, dimma och duggregn. Föredrar gårdagens väder!)
Efter att ha fixat klar på hemmafronten hoppade jag i bilen och åkte ut mot vår sommarvilla ute vid havsfjärden. Jag var lite orolig när jag visste att några älgjägare var ute i skogen men med sambons hjälp kunde vi snabbt konstatera att det inte fanns några jägare i skogen runt vårt hus. Jag hade bestämt mig för att först kolla ett av mina bästa trattkantarellställen inne i skogen, det gäller ju att förse sig med dessa godsaker innan vädret blir mindre gynnsamt....
Innan jag vandrade in i skogen kollade jag på lokalnyheterna i telefonen och såg då att två vargar siktats nära tätbebyggda trakter här nära och att de dessutom var på vandring mot våra skogar. Det kändes lite osäkert att helt ensam vandra inne i skogen, men jag bestämde mig för att de ännu inte hade hunnit hit ut där jag befann mig. Jag lyssnade hela tiden till skogens ljud, men det hördes inget. Inte ens minsta lilla fågelkvittrande eller kraxande, inte minsta knak-brak när någon älg eller hjort kom springande i skogen...det hördes inget smygande, tassande av jagande vargar..... Det hördes endast plums och knak av mina gummistövlar där jag gick....
Och visst hittade jag trattkantareller! Så jag kollade runt mig, lyssnade och plockade, plockade, plockade...
Vissa trattisar såg ut som blommor...
.... och andra såg ut som de bruna löven som fyllde marken. Det gällde att riktigt fokusera blicken för att inte missa någon liten goding!
Jag plockade flera liter med trattisar, det fanns massor! Jag gick runt i ca en timme (och glömde förstås helt bort det där med vargarna) och tyckte så äntligen att jag fått alldeles tillräckligt med svamp. Det blev en hel korg full och dessutom två plastpåsar fyllda, yes!
Så vandrade jag ned till våra hus och där måste jag kisa emot solen... Jag kollade att allt var ok där ute. Höstluften var härlig och klar. Jag verkligen njöt av stunden.
Havsfjärden låg spegelblank. Flera hopar med skrakar simmade i flockar där ute. När en båt kom puttrande förbi blev det fart på fåglarna och dras vingplaskande mot vattenytan hördes lång väg... sedan lägrade sig åter höstlugnet.
Dagarna blir kortare och kortare så här på hösten, så jag stannade inte så länge ute vid vårt sommarparadis. Solen höll på att gå ned bakom skogstopparna när jag rattade hemåt längs skogsbilvägen. Och då mötte jag plötsligt dimman när jag åkte förbi den lilla myren.
Naturligtvis stannade jag bilen och gick ut för att njuta av det vackra när dimman dansade där ute på myren. Det var så vackert! Fridfullt. Trolskt. Höstlikt.
Väl där hemma började jag rensa svamparna i lampans sken. Jag torkar mina svampar och förvarar dom sedan i burkar. Trattkantarellerna använder jag sedan som smakförhöjare i olika såser genom att smula sönder de torkade svamparna (kan användas torkade i många år). Vill jag ha mjuka svampar (när jag skall steka svamparna i tex soppor) låter jag de torkade svamparna ligga i lite vatten en stund innan jag tillreder dom. Här bjuder slutligen på mitt bästa recept när ni har mycket trattisar!
Trattkantarellsoppa för 4 pers.
Skala och hacka en gul lök och skär 1 liter färska trattkantareller (eller 500 gr frysta o stekta) i mindre bitar. Hetta upp en kastrull och bryn löken och svamparna några minuter i ca 1 msk smör. Strö på salt och peppar. Häll på 2 dl grädde, 4 dl vatten och smula sedan ner 1 hönsbuljontärning. Rör om och smaksätt med 1 msk färsk oregano ( går också bra med lite torkad oreganokrydda). Låt sjuda på svag värme i ca 10 min. För att få lite tjockare soppa brukar jag hälla i lite mörk maizena-redning. Smaklig måltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar