Det här veckoslutet har vi firat Farsdag. Som vanligt inget storslaget firande här hos oss, men ändå - firande.
Veckoslutet har dessutom bjudit på härlig sol och värme - ja, riktig rekordvärme för att vara i november! Finländskt rekord blev det med +15,1 grader på Åland i lördags och vi här en bit norröver hade också hela 11-12 plussiga grader! Lördagen bjöd, förutom på klarblå himmel, även på ett blåsigt väder (uppemot 20 m/sek i vindbyarna).
På lördagen firade jag min far med några ljus. Där ute virvlade vinden och jag använde säkert en halv tändsticksask innan alla ljusen lyste....! Jag tänkte på tacksamhet på min pappa. Det var han som lärde mig att jag dög precis som jag är, att jag hade alla möjligheter att upptäcka världen och han lärde mig att våga vara nyfiken men också att vara ödmjuk.
På lördagskvällen, efter att jag bakat kakor och pajer inför söndagens firande, gick sambon och jag ut på en härlig kvällspromenad i månens sken... Det var september-värme i luften och jag samlade på mig flera tusen steg... (det lär räcka med 6.000 steg - men inte för mig, jag vill gärna nå över gränsen 10.000....)
Söndagen randades lika solig som lördagen, men nu hade vinden blåst förbi och det var vindstilla. Dessutom var det någon grad kallare. Månen blektes också bort i solskenet.
Lämpligt till eftermiddagen kom sonen hem och det blev mat med kaffe och kakor till efterrätt. I år hade jag bakat en lingon&hallon kladdkaka som jag bjöd på med lättvispad grädde (hittar på nya kakrecept till varje Farsdag eftersom omväxling förnöjer). Sonen kom hem med massor av god choklad (nu gäller det att pappan får äta chokladen och att jag håller fingrarna borta från allt det goda, lätt blir det inte det måste jag medge...). Jag hade inhandlat skor och en vinterjacka till sambon, precis som han önskat sig.
Idag är det måndag. Ny vecka och nya möjligheter. Och idag har de gråa disiga molnen täckt himlen igen - novembermörkret är tillbaka i gamla hjulspår!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar