Nu känner man att hösten andas mot dörren.
I natt hade vi endast någon plusgrad, så nattfrosten var nära.
Jag tog en ficklampa med mig till växthuset i går kväll,
mörkret ruvade runt skogen, det var vindstilla och himlen
var alldeles molnfri. Jag täckte tomater och gurkor i växthuset
med en fiberduk. Utifall att.
I morse var det dagg i gräsmattan, som så många andra morgnar.
Men ingen frost.
Nu utlovas några varmare dagar och förhoppningsvis varmare nätter.
Det är ett högtryck som kanske motar bort kylan.
Men visst, hösten andas mot dörren.
I går kväll var vi på kalas, vi firade en jubilar.
Ett stojigt, stimmigt, trevligt kalas. Med olika släkter och
olika åldrar. Och alla mumsade vi i oss tårtor och annat gott
allt medan vi beundrade ett vackert blomsterhav.
Yngsta deltagaren var sötisen Adama, ett och ett halvt.
Lite trött satt hon i mammas famn och ville helst inte släppa taget.
Storasyster och kusinerna var visst uppe på vinden och
"läste läxorna", dvs tittade på film. För är det fest, då
vill man ju helst vara med hela långa kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar