Tänk om det ändå kunde finnas vindrutetorkare för glasögon

Höstregnet har visat framfötterna de senaste dagarna.

Det har varit gråmulet och dom där molnen har ibland varit riktigt mörka

och regnsprängda. Det är lätt att räkna ut att vi haft en hel del skurar

den senaste tiden. 

I går hade vi ju höstdagjämning och jag bestämde mig för att 

promenera en av mina längre rundor här hemmavid.

Det var rätt varmt där ute. Men, upptäckte jag, ohjälpligt hade massor av 

löv ändrat färg och singlat ned från träden.

Ett och annat blomster gör ännu sitt bästa för att förgylla vägkanten, vi har ju

faktiskt inte haft frost ännu.  Och så...så började jag känna en och

 annan regndroppe... igen...

Dropparna föll tätare och tätare. Jag stretade vidare.

"Inte är jag gjord av socker heller", gick jag och tänkte lite tjurigt.

Jag drog huvan över huvudet. Jag var ju klädd för vandring 

så det gick ju ingen nöd på mig.

Det var bara det att jag hade svårt att se,

regnet sköljde över glasögonen och världen blev till en dimma.

"Men kan då ingen uppfinna vindrutetorkare för glasögon", gick jag

och bannade allt och alla. Jag försökte torka bort regnet med pekfingret.

Länge gick jag och planerade en teknisk lösning på glasögon+regn problemet.

Nåja, den där skuren upphörde ju efter en stund,

utan att jag kommit på den smartaste lösningen....

Men nu var ju naturen ännu blötare än vanligt. Jag som gick längs

ängsvägar och hästarnas stigar inne i skogen blev våt upp till knäna.

Väl hemma kände jag mig ändå glad och nöjd.

En skön dag ute i naturen!

Glasögonproblemet var glömt - men däremot var jag plaskvåt.

Här hemma hade till och med rosorna samlat på sig vatten.

Idag har vi också haft några regnskurar.

Men se - imorgon utlovas uppehållsväder!