onsdag 27 april 2022

En dagsresa med långtradare

 En morgon förra veckan hade jag ställt in alarmet på min telefon för väckning kl 4:40. Det var en okristligt tidig väckning! Iallafall numera, eftersom jag nu för tiden sover tills jag vaknar - och det är inte i rödaste rappet... Men många år av mitt liv har jag ofta haft tidig väckning pga av jobbresor som gjorts i arla morgonstund. Det har gällt att hinna till tidiga flyg, tåg, båt, buss eller bil. 

Nu skulle det bli resa med långtradare!

Jag klev upp ur den sköna sängen före solen steg upp - det såg ut att bli en härlig tidig vårdag. Så  bryggde jag kaffe för termosen, bredde ett lass med goda smörgåsar och lade hembakta muffins och frukt i en förvaringsask och stuvade ned allt i min ryggsäck. Jag klädde mig i praktiska reskläder och så rattade jag min bil till ett industiområde söder om staden. Där väntade jag några minuter innan sonen kom med sin långtradare för att hämta upp mig.

Först hivade jag in ryggsäcken och handväskan i förarhytten och sedan klättrade jag in (sonen sprang uppför trappstegen på förarsidan, medan det tog sin tid för mig att komma uppför de branta stegen på passagerarsidan...). Med 24 meter långt släp efter oss gasade vi upp mot Riksåttan för vidare färd söderöver. Klockan var 6 på morgonen och nu glittrade morgonsolens strålar i bakspegeln. Vi rullade iväg och där uppe i förarhytten hade jag bra utsikt över nejden. Så spännande tyckte jag, medan sonen inte hetsade upp sig det minsta. För honom var det en vanlig dag på jobbet.


 I början var det inte många bilar ute på vägarna. Ute på slätten hade all snö smällt, men morgonen hade bjudit på några minusgrader och nu började solen värma... Inne i förarhytten började vi dagen med kaffe och smörgåsar, mums!


Här längs den Österbottniska kusten finns många vindkraftverk. Vindkraften är en av framtidens energiformer som man här i landet satsar stort på. Flera vindkraftsparker är under planering både på landbacken och till havs längs vår västkust. Här längs havet blåser det oftast, men denna dag var vinden beskedlig.

När vi närmade oss Björneborg snäppet före kl 8:30 var det mera trafik längs vägarna. Vägdammet rykte. 


Sonen körde några specialvägar (pga sitt långa släp) och aldrig har jag väl känt mig tryggare än med honom bakom ratten, trots denna stora bil (eller på grund av)....

Vid 10-tiden var vi framme för lossning av lasten utanför Åbo. Här hade jag några timmar ledig tid innan vi så styrde färden vidare i en timme för nästa lastning (men mera om allt detta senare). I en av rondellerna fanns detta rondellplan och vi tänkte genast på det hemska dagsläget med krig i Europa...

Efter ny lastning var vi så åter på rullning norröver. Nu var det sen eftermiddag, klockan hade redan passerat 16-strecket. Dags för mera kaffe och mera smörgåsar, frukt och muffins (sonen hade inte hunnit äta något annat på hela dagen, jag kanske skulle ha hunnit äta, men jag hade annat program). Nu visade termometern i lastbilshytten på +19 grader! Vilken vårdag - vilken äventyrlig vårdag!

Medan sonen tryggt rattade vidare pratade han ibland i telefon med sina chaufförskompisar som rullade sina "rekkare" längs andra vägavsnitt .... Jag kollade in landskapet, men man måste ju tillstå att våren är mycket grå och brun....


... och dessutom är det mycket skog i detta landet!

Klockan närmade sig kväll och det blev mindre trafik längs vägarna. Ibland mötte vi blinkande lastbilar - det var sonens kompisar som hälsade stort och synligt! Jag trodde först det var utryckningsfordon som blinkade där långt borta - men det var antingen en kompis från militären eller en kompis från grannbyn eller.tidigare jobbarkompis eller...  alla kom de körande i mötande riktning!


 Vi körde förbi växthusen i Närpes (där nästan samtliga inhemska tomater och gurkor odlas här i landet) och så började vi närma oss "hemsoporna" igen. Nu hade vi druckit upp kaffet och  de smörgåsar och muffins som blivit över lade jag i bilens kylskåp för sonen att äta nästa dag. Klockan hade hunnit bli 19:30 innan sonen släppte av mig vid min bil. Nu hade han ännu lossningen av lasten kvar (han hade kommit hem vid 21-snåret). 

Tack sonen för en äventyrlig resa söderöver! Roligt att vi kunde åka tillsammans och roligt att jag fick se landskapet från en lite högre position uppe i förarhytten tillsammans med dig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar