Från dimma till en kväll med blixtar men inget dunder....

 Igår ville dimman och diset inte lätta. Det var grått, trist och absolut vindstilla. 

Fram emot kvällen åkte vi ut till vårt sommarparadis för att ta bort några träd som fallit över vår gårdsväg (så nu kan vi ta bilen ända fram till parkeringen!). När vi åkte hemifrån började molnen lätta, men ute vid havsfjärden låg ännu diset. Fjärden låg som ett golv, inte en krusning!

Det kändes lite trollskt där ute, som att vandra i en lite suddig värld. Trots att dimman var på väg att lätta och solen titta fram. Ute på fjärden hördes några svanar och ljudet fortplantade sig magiskt i dimman. Jag gick runt en bra stund nere vid stranden innan jag gick för att hjälpa sambon med att få bort alla omkullblåsta träd som låg över vägen.

Där ute märktes att hösten är här. Många av rönnarnas blad hade blivit vackert höströda. Gårdagen (och även idag) bjöds vi på sommarvärme, nästan 19 grader.

När vi kom hem till kvällen gick jag ut på en kvällspromenad i solnedgången. Nu hade äntligen dimman gett med sig och man kunde se himlen!

Solen sänkte sig så snabbt att man nästan kunde se det med blotta ögat...

 Så dök en molnbank upp i väster. och solen kröp ner bakom molnet.

 Riktigt vackert var det allt! En sista glimt av solskivan och så var den borta!

Jag vandrade hemåt i skymningen. Nu syntes endast några röda moln ovan skogstopparna där solen tagit adjö av den torsdagen.

 

När jag senare på kvällen satt framför tv:n såg jag hur himlen lystes upp av blixtar. Det konstiga var att det hördes inget buller. Antingen syntes ljuset från blixtarna på så långt håll att ljudet inte hördes, s.k. kornblixtar. Gårdagen bjöd på ett konstigt väder. Under natten till idag fick vi en häftig regnskur - men idag skiner solen från en klarblå himmel! Fast - idag bjuder blåsten upp till en fröjdelig lövdans (nu blir det till att kratta gula björklöv... ja, utifall andan skulle falla på vill säga....).