Vandring ute i Björöby

 Gårdagen bjöd på strålande sol och ingen vind att tala om. Ännu en sommardag i september! Nåja, det var endast 15 grader där ute vid havet - men det passade perfekt för en vandring i Björköby! 

Vi parkerade bilen på den stora parkeringen ute i Svedjehamn, betalade parkeringsavgiften och satte bilen på el-laddning. Det var nämligen så att också sonen och hans sambo hade vikt denna fina söndag för en promenad ute i naturen tillsamman med oss. Och vi var inte ensamma på parkeringen, det var mycket folk som tänkt precis samma sak som vi denna vackra septemberdag. 

Jag var så tacksam att vi prickat in en så vacker dag för en vandring ute vid havet! Jag hade packat en ryggsäck med en del godsaker så att vi kunde ta en rast när vi sedan hade lust. 

När vi gick förbi Saltkaret bestämde vi oss för att vandra upp i tornet på tillbakavägen. Utsikten en vacker dag som denna ville ingen av oss missa! 

 På en sten ute i vattnet stod en häger. Tyvärr darrade jag med kameran och fågeln blev visst lite suddig men helt klart ser man att den spanar efter småfisk...

Här ute finns fina vandringsleder, på många ställen med träflis-underlag eller finsand, men längs långa sträcker är det rätt stenigt. Det gäller att se var man sätter fötterna...

Jag vandrade förstås sist i ledet och knäppte en hel del foton. Och det här med stenar på vandringsstigen: "land byggdes av sten", det är därför vi kan gå torrskodda idag!.

Ibland hamnade jag helt på efterkälken när jag bara njöt av den härligt klara luften och den vackra naturen....

Så speedade jag på igen och var snart ifatt lilla gänget igen. Och nu var vi visst ute vid en fin rastplats... men det hade visst många andra också uppmärksammat...

Grillplatserna var upptagna, men ett stort bord var ledigt, så vi satte oss ned för termoskaffe, smörgåsar och äppelkaka. Korvgrillningen fick vi stå över denna gång. Så där satt vi en bra stund och pratade och smygkollade in de små  barnen som klättrade omkring på stenar och upp i träd...

Här ute vid vägs ende vandrade vi så runt. Sambon och jag hittade lite havtornsbär att mumsa på. Nu var bären övermogna och dom gick nästan inte längre att bara plocka.  Men var fanns sonen och hans sambo?

Dom hade gått ut på den långa flytbryggan och där låg dom i det vackra vädret och hade det skönt! Och jag fick dagens finaste foto! För har ni sett en sådan blå havsspel och en så blå himmel!

Så bestämde vi oss för att vandra tillbaka mot Svedjehamn och nu var det nästan kö på vandringsleden...

Sonen gasade på där framme och jag lade mig sist i kön som vanligt...

På tillbakavägen hängde jag bra med, nu hade jag ingen ryggsäck att släpa på och jag fotade inte heller lika ofta...

Så var vi tillbaka i vid Saltkaret och nu blev det till att klättra uppför flera våningar med trappor.

För vad gör man inte för denna vackra utsikt uppifrån! Den höstklara luften bjöd på fina vyer över de numera berömda de-geer-moränerna från istiden och ut mot havet där man i horisonter nästan anar Holmsund och Umeå.

 Visst är det vackert här upp! Vackert så det förslår!

Så kikade jag in mot solen och kollade in mot skogens vandringsleder där vi gått under dagen...

 

När vi vandrade tillbaka till bilparkeringen kunde jag inte låta bli att knäppa några foton av de vackra båthusen i kvällssolen. Så hoppade vi i bilen och åkte hem för att sätta oss vid köksbordet. Tack och lov hade jag kokat en stor kastrull med älgköttsoppa - för nu till kvällen smakade det med riktig mat för alla oss fyra!

Bland svampar och älgflugor

Idag fortsätter jag på temat Kvällar. För numera tycker jag mycket om dessa tidiga höstkvällar när dagens göromål är till ända och några sköna lediga timmar väntar. Gärna en lugn och trygg kväll ute i naturen!

Igår kväll åkte vi ut till vårt sommarparadis. Det är härligt att bara kunna hoppa in i bilen och styra dit ut för några timmar! Det var små nätta moln på en annars så blå himmel som speglade sig i havsvattnets krusning och termometern visade ännu på omkring 19 grader. En vacker septemberkväll med andra ord. 

Sambon bestämde sig för att åka ut med båten till ett skogsskifte som finns ute på en holme. Det passade perfekt, tyckte jag. För jag ville ut i skogen där på landbacken. Jag ville nämligen kolla ett av mina trattkantarellställen som ligger en bra bit bort....

Jag älskar att vandra i skogen och igår kväll gick jag längs en stig som de vilda djuren hade trampat upp... Och visst börjar trattisarna sträcka på sig, men jag tyckte att dom ännu var för små för att få följa med mig hem. Jag bestämde att dom skulle få någon vecka ännu. Men vanliga gula kantareller hittade jag och en del av dom fick följa med!

Och så såg jag massor av trevliga svampar - och dom fastnade i min kamera. Jag älskar dessa små, roliga och speciella svampar. Ja, och dom får växa vidare utan att jag ens rör vid dom!

Ni som har följt min blogg vet att jag tycker om svampar - sådana som jag fotar och sådana som jag plockar med mig hem (alltså typ kantareller). Gula kantareller äter vi mest varje dag såhär på hösten. En liten ask kantareller kostar ca 8 euro i affären, ungefär en sådan ask som vi äter per måltid.... oj, vi har sparat slantar tänker jag där jag vandrar hemåt....

Så var jag tillbaka vid vår havsvik och neej usch... massor av älgflugor som kröp på ryggen och i håret!  Jag fick allt lov att klä av mig jacka och tröja (tur att jag var ensam där ute på vår veranda!) och jag nöp säker ihjäl 100 äckliga älgflugor (nåja, minst 50 då...). Jag meddelade sambon att jag var tillbaka ute på verandan och jag berättade om älgflugorna. Inte en endaste en där ute på ön, meddelade han (och han hade också sett en älg!)!

Jag satte mig ute på bryggan och väntade på att han skulle komma tillbaka...

Det var lugnt och stilla där ute. En verklig lisa för själen. Vattnet som kluckade och bildade vackra mönster mot strandstenarna och skogen... En ensam svan som satt på en sten ute på fjärden... Det var tyst, endast lite lövprassel....

Så hörde jag motorknatter långt borta -  och efter en stund blev han synlig - enda båten där ute denna kväll. Jag hjälpte till att förankra båten inne i viken där den är skyddad för alla höststormar (men där lågvatten kan ställa till det). Så gick jag in i huset för att värma tevatten och göra några goda smörgåsar.

 

Det blev inget bastubad den här kvällen, utan vi låste ytterdörren och stuvade in oss i bilen för att åka hem till natten. Solen hade krupit ner bakom skogstopparna i väster när vi åkte därifrån. Nu när skymningen föll måste jag väl se några djur som rörde på sig i skogen, tänkte jag där jag satt i bilen. Men inte...

Väl hemma bjöds vi på veckans vackraste solnedgång. Med en knappt skönjbar solpelare! Jag älskar dessa höstkvällar när mörkret faller efter en fin kväll ute i naturen, bara så ni vet!