måndag 6 juli 2026

En härlig lördagkväll i juli som övergick i halvmulen söndag...

 Lördagen blev en fin dag här hos oss, inget regn och ingen åska (trots att det de mörka molnen kom nära). Fram emot kvällen åkte vi hem till sonen och hans sambo för att hälsa på lilla familjen. Deras gulliga dotter föddes för en vecka sedan och nu hade de under några dagar åter installerat sig hemmavid och försökte fånga dagar med lite sömn och nya vardagsvanor. Lilla dottern sov så sött när vi var där och ibland plutade hon med munnen och tycktes drömma om livet som låg framför. Såå roligt att bli farmor och farfar!

Efteråt åkte vi hem för att ladda upp med lite mat och vatten att ta med oss ut till vårt sommarparadis. Solen sken och kvällen var rätt varm. Genast började vi elda i bastun där ute vid havsfjärden.

 
Jag gjorde i ordning kvällste och smörgåsar på surdegsbröd med räksallad och gurkor från egna växthuset. Vi satte oss ute på piren i kvällssolen och avnjöt det som fanns i korgen... 
 
 
Ett moln dök upp på himlen och höll på att skymma solen... Men då var tack-och-lov bastun varm och det blev dags att njuta av ett härligt bastubad! 
 

Det är bra konstigt, men där ute blir jag snabbt kvällstrött och det är så skönt att krypa till kojs tidigt därute. Med synminnet av de rosa molnen på andra sidan havsfjärden somnade jag sedan så sött.


 Söndagmorgonen bjöd på lite småmolnigt.  Det blev kaffe ute på bastutrappan, precis som nästan alla sommarmorgnar där ute. Det var rätt tyst där ute - det hördes endast lite vågskvalp och någon enstaka fågelkonsert inifrån skogen.... Sommarfrid!


 Så kom snäppan flygande och satte sig uppe på den stora stenen utanför standkanten. Lite skrek den, men inte så mycket....

Ute på havsfjärden zoomade jag in svanmamman med sina ungar. Jag tror att de var alla fyra ungarna samlade kring mamman, trots att jag här endast ser tre stycken på fotot. Svanfamiljen har lämnat den trygga Påttin och finns numera ute på den stora fjärden där det går båttrafik.....

Innan vi så åkte hemåt gick jag ut långs skogsvägen och såg att nattviolerna numera nästan är utblommade, men nu var det pyrola-blommornas tur att blomma så diskret invid vägkanten.


Men  några orkidéer blommade trots allt, här Jungfrum Marie nyckel (tror jag den heter, kan event. vara en Marie hand). Visst är det härligt med vår vackra natur!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar