I går kväll, klockan var snäppet efter 22, gick jag ut med kameran.
Solen höll på att gå ner....
....och de sista strålarna glittrade och lyste upp i kornåkern.
På himlen bildades de vackraste molnen.
Tack och lov inga åskmoln till natten, utan bara sådana där moln
som känns som sockervadd som man gärna kunde tänka sig att hoppa omkring i....
Längs vägen träffade jag på en av våra grannar som var ute med sin hund Naku.
Naku är en nakenhund, en liten kavat och gullig sak, som har hunnit bli 8 år gammal.
En nakenhund är en hundras som saknar päls på största delen av kroppen.
Det är skönt nu på sommaren, tycker Naku. Men på
vintern då brukar han frysa, hela han brukar darra.....men skälla kan
han då också när vi träffas....
När han i går kväll hade gett mig en riktig utskällning kom han fram och luktade på mig.
Jo, jag luktade anka, inte annan hund... Gick väl an...
Den röda solnedgången lyste upp Nakus hårstrån.
"Kom nu så går vi hem!" sa matte och husse. "Okej då" tänkte Naku.
Jag däremot stod länge ute på slätten och beundrade de
vackra augusti-molnen.
Vackra moln var det här också igår kväll,så fin hunden blev i solskenet ,kramen Nette
SvaraRadera