Igår var jag tillsammans med barndomsvännerna på bio.
När hösten kommer är det skönt att krypa in i mörkret på bion för att ryckas med i det höga ljudet och glo på den stora filmduken.Det är dags för bio! Först slår reklamen lock för öronen och man tänker hur man skall orka med detta... Och när de stora bilderna flimrar förbi på vita duken suckar man också inombords och undrar var man skall fästa blicken... Men så när filmen börjar då är man fast i handlingen och man rycks med så att man tänker när den sista innehållsförteckningen rullat fram. "oj var filmen redan klar".... Och så lever man in i filmen medan man går ut på gatan....
Igår var vi på Seniorbio på BioRex och såg filmen "Lapua 1976" - med start klockan 12:45.
Filmen "Lapua 1976" är en film som hade premiär 1 september detta år. Den är en berättelse om kärlek, mod och hopp. Dramafilmen är en kärlekshistoria baserad på sanna händelser om de som befann sig mitt i explosionen i Lappo patronfabrik år 1976. I filmen rycks man med till 1970-talet då man får följa Matti, som är montör på patronfabriken, och Kaisa, direktörens dotter, som återkommer till Lappo och som också söker jobb i fabriken. Vi får följa de unga tu och deras familjer och ortens alla människor som jobbade på ortens stora arbetsplats. Vid explosionen dog 40 personer och flera hundra skadades.
Det här var en mycket berörande film som jag gärna rekommenderar. I filmen får vi också möta Mattis dementa mamma som ibland kommer med sina visdomsord och vi får möta Kaisas pappa, han som basar för patronfabriken, och vill bestämma över allt och alla. Men när fabriken ödelades - vad fanns då kvar? En liten tår blänkte säkert i många senior-ögon, vi som var barn och unga på 1970-talet och vi som mindes den tragiska händelsen....
Igår var det Seniorveckans Seniorbio, så alla bjöds på kaffe med dopp! Eftersom biosalongen var fullbokad (dagen innan hade vi lyckat boka biljetter på första raden!) tog jag med mig mitt kaffe till min fotpallen framför bioduken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar