Så här i mars månad bär skarsnön ute på slätten och det är ju perfekt att gå en liten runda för att njuta av antingen dagens solsken eller kvällens solnedgång.
Häromkvällen när jag gick där ute såg jag haren. Hen satt i lä för vinden nära skogen och hen hade öronen på helspänn. Troligen var det mina dubbade skor som förde ett obekant oljud - för haren måste vara beredd på olika ljud som betyder fara. Här springer flera rävar och några lodjur fram emot kvällskvisten och natten....
När jag närmade mig haren slängde hen ett öga mot mig, reste sig på sina långa ben och rusade in i skogens buskage... Jag såg tydligen mycket farlig ut! Och det är ju bra att haren var snabb, för som sagt det finns ju många farligare djur!
Ute på slätten och på vår gård har det hela vintern funnits färska spår av hare. Det finns en hel del harar här i omgivningen, men det är svårt att få syn på dom. (Det är väl så att jag oftast är ute fel tid på dygnet.)
Solen sänkte sig bakom skogstopparna och jag vandrade hemåt. Nu är det de vilda djurens tidpunkt att börja röra på sig, men jag vill ju hem till min varma kopp te och en pläd kring mina axlar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar