Cappuccino och en god smörgås på cafe´

 Ibland måste man bjuda till lite och göra något roligt - för alla dagar kan man ju inte njuta av solsken! Eftersom mannen i huset skulle på lunch idag tillsammans med sina fd arbetskollegor, så bestämde jag mig för att också följa med in till staden. Jag tänkte att istället för min vanliga promenad här runt byn kunde jag ju vandra inne i staden istället....

Idag var solen osynlig och vi hade åter ett gråmulet väder. Lite kyligare än de senaste dagarna var det också. Jag vandrade runt på Vasklot innan jag gick in mot staden...

Jag hade planer på att gå ut över bron till Sandön, men det såg så halt ut på vägarna ditåt att jag valde att gå längs Strandpromenaden istället (där det också var rätt isigt idag).

Och visst såg det ännu vintrigt ut vid Fiskestranden där båtbryggorna låg öde.... Så grått och trist denna onsdag i mars!

Jag tog mig in mot staden och gick förbi den vackra stenporten till Vaasan lyseo lukio.

Jag vandrade förbi Stadsstyrelergården och genade förbi kyrkan till andra sidan...

Här utanför Café Pharmacy House hade jag nämligen stämt träff med sonens sambo M för ett cafébesök. Hon var jobbledig idag och skulle komma direkt från gymmet. Så där stod jag någon minut och väntade. Plötsligt såg jag en tjej som kom vandrande i en mycket rask takt och jag tänkte genast att det måste var hon! För jomenvisst, gymmet hade inte tagit musten ur henne!

Inne i caféet fanns mycket gott att välja på. Vi tog varsin smörgås och varsin cappuccino och hittade så ett ledigt bord där vi kunde sätta oss.

Kolla vilken smörgås jag valde: ett surdegsbröd med brieost, persikoskivor, jordgubbe, björnbär och nötter, Jättegott! Ibland måste man ju förgylla en helt vanlig vardag på detta bedårande sätt - bara för att man kan! Så där hann vi sitta och både äta/dricka och prata bort en stund innan det plingade till i min telefon. Sambon hade ätit klart och startat bilen för hemfärd. Dags för oss att dricka ur den sista kaffeslurken, klä på oss ytterkläderna och söka oss ut till gatan igen. Det blev "hejdå" och så åkte jag hem igen!