Pandemidagar

 Ibland kan jag drömma om den tiden då vi kunde träffa vänner, gå på teater eller konserter, träffas på ett café eller restaurang för att småprata om ditt & datt i flera timmar. Bara för att. Eller resa bort någon vecka eller några dagar. Eller träffa sjuka släktingar när det föll oss in. Numera får vi tänka efter vart vi går, hur vi beter oss och vilka vi träffar. Ibland känns det som om man är insnöad eller bakbunden. Umgänget med andra medmänniskor, förutom "den inre klicken", ligger  på sparlåga. Hör man till riskgrupp blir det mycket egentid i dessa coronatider. Pandemidagar. Redan på tredje året....

 

Dessa coronatider påverkar mitt bloggande i någon mån. Det händer inte så mycket per dag. Det mesta hände också igår och i förrgår. 

Men vet ni - idag blommar ännu en av mina amaryllisar så där vackert som bara en amaryllis kan blomma! Jag älskar dessa blommor som är så vackra vintertid!

Och dagens väder är faktiskt något att skriva om också. Igår hade vi rätt många plusgrader och till natten drog ett lågtryck in med regn och kallare väder. Regnet blev till snö och i morse var våra fönster nedisade. Idag har termometern stannat på något under -2 grader, men nordanvinden... den har varit så kylig och så hård att idag blev det ingen långpromenad! 

Sådant har hänt idag. Inget märkvärdigt. Det händer ingenting! Men ack så skönt med kravlösa dagar! Och fick jag önska något så skulle det vara att coronaviruset kunde blåsa iväg ut i rymden och frysa bort för att aldrig mer återkomma!