fredag 14 augusti 2020

När jag plockar vinbär vid mitt barndomshem

Alltid i mitten av augusti, och nästan alltid på skolornas första läsårsdag,
åker jag till mitt barndomshem för att plocka bären av de 
gamla bärbuskarna. Gårdagen var halvsolig och rätt varm,
en perfekt dag för att stå mitt inne i en bärbuske, alltså!


Bärbuskarna får numera minimal omvårdnad, annat var det när
min mamma levde och satte en ära i att ta hand om buskarna för att
de skulle ge den mest rikliga skörden. Men det är ju länge sedan hon
levde och det är länge sedan jag pysslat om buskarna. Men de finns ju kvar
och fortfarande levererar de bär. Fast i år kunde jag konstatera att några
gula krusbär blev det inte, däremot en hel del både röda och
svarta vinbär. Så där stod jag i buskarna och plockade i timmar.


Jag började med dom röda vinbären.
 Jag hörde att småfåglarna satt inne i det stora körsbärsträdet. 
Så bra att jag i alla fall hann före alla trastarna, tänkte jag.
Ute på slätten såg jag svalorna som dök över grannens veteåker,
skickligt fångade de dagens skrovmål av insekter.

 
Jag avverkade den ena busken efter den andra och slutligen tog jag mig
an det stora vildvuxna buskbeståndet. Väl där inne i buskarna
kände jag hur lugnet lägrade sig. En bärklase, ett annat enstaka bär och
nästa bär... allt ner i den lilla hinken som hängde på armen. Med jämna 
mellanrum tömde jag bären i de stora pytsarna som jag hade bak i bilen.
Där inne i buskarna, med solen som värmde ryggen, kunde jag nästan 
förnimma min pappa som förnöjd satt i en trädgårdsstol, med käppen lutad
mot stolen och händerna knäppta i famnen. Han älskade ju också sensommaren
och när han ännu var frisk tyckte han om att plocka bär. Men det är 
länge sedan han levde och ytterligare många år sedan min mamma fanns med mig i
bärbuskarna. Jag tänker alltid på henne som den friska och glada mamman hon
var innan hon blev sjuk. Hur hon och jag stod där i buskarna. 
Och hon var alltid iklädd färggrant förkläde ovanpå kjolen (inga långbyxor då).

  
I trädgården finns också ett, numera, ofantligt stort äppelträd.
Ett träd som ger de godaste äpplen man kan tänka sig!
Och nu är även äpplena på gång, en stor och fin skörd 
ser det ut att bli även detta år. 
När jag hade plockat klart (jag orkade bara inte med alla bären...)
satte jag mig på yttertrappen och pustade ut. Drack lite vatten
och viskade "adjö" till mina föräldrar och så åkte jag hem till mig igen. 
Idag puttrar Saftmajan på spisen
 och snart fylls frysen med mängder av saft!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar