Det är många år sedan vi hade så här många minusgrader i
början av november. Och det kalla vädret skall tydligen hålla i sig
i åtminstone en veckas tid, det gäller att vänja sig...
Huu, så kallt helt plötsligt!
I morse var det skönt att kura inomhus, men vid middagstid gick
jag ut på en frisk promenad i det soliga vädret.
Rimfrosten hade lagt sig över bygden, men en liten ettrig kall vind
och en kall sol gjorde sitt bästa för att undanröja froststjärnorna.
Ute på slätten var det rätt kyligt - och vackert!
Vi har ingen snö som täcker marken, så kylan tränger ner i jorden just nu.
Det frasade i de vissna grässtråna när jag vandrade åkervägen fram.
Vattenpölarna hade frusit till is och ovanpå isen glittrade vackra
iskristaller. När jag sedan kisade mot solen såg jag alla vita
snöstjärnor som ändrade färg, i rött, gult och blått.
Rimfrost och blå skuggor.
Kallt är också vackert, i alla fall i solsken!
När jag gick inne i skogen låg miljontals vissna löv längs stigen.
Det frasade, prasslade en stilla melodi när jag satte min fot
bland löv och mossa. En stilla dag i skogen.
Denna kalla novembersöndag var så vacker att jag nästan inte ville
gå hem igen. Men med röd näsa och kalla fingertoppar var det skönt
att komma hem till ett varmt hus och eld i kakelugnen.
Välkommen vinter (trots att du kommer tidigt)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar