En blåsig dag prövar ungarna sina vingar

I måndags på min kvällspromenad upptäckte jag de små fågelungarna

som såg ut att lära sig flyga. När jag gick förbi tallen som växer vid bäcken

kvittrades det förfärligt uppe i trädet. Jag försökte kisade mot solen, men förstås såg jag

ingenting i tallen. Men när jag hade stått en liten stund började jag se de små

fåglarna som flög runt kring tallen.  Små fåglar som vågade sig längre och längre bort....

Korta turer blev det. Det blåste rätt kraftigt och de små liven hade fullt

sjå att hålla sig på rätt köl och inte kraschlanda någonstans. Här ovan en liten gynnare

som lyckades landa på en utblommad hundloka.

Den här lyckades hitta en liten buske att sätta sig i. Där satt den, säkert alldeles

vimmelkantig och lycklig (tror jag!), och  funderade vart den skulle flyga härnäst.

Kanske tillbaka till tallen, om det bara gick att flyga i motvind....

Den här lilla krabaten lyckades inte bättre än att den fick

lov att landade på vägen. Där satt den en stund och så tog den sats

och flög vidare ut i livet .... eller tillbaka till tallen, till barndomshemmet....

Vi tror att det är buskskvättans ungar.

Jag fortsatte min vandring och lät de små fågelungarna göra sin

 provflygningar utan att jag stod och glodde.....

(jag har inte sett ungarna efter den kvällen, så kanske de tog klivet ut i stora världen).

Nu blommar de små blåklockorna.

Duntrav heter denna blomma i Finland, och i Sverige går den under namnet

 mjölkört eller det romantiska namnet rallarros.

Baldersbrå.

Tistel.