Vissa kvällshimlar tar liksom andan ur en.
De är så vackra att man bara m-å-s-t-e smyga ut i skymningen
för att försöka föreviga ögonblicket.
Kvällen var ljummen och fåglarna sjöng lovsånger i träden.
Luften var fylld av häggens bedövande doft.
Klockan var prick 23.00 och jag älskade den sena majkvällen.
Annat var det i går kväll när regnet trummade mot taket. Jag låg länge och
undrade om jag överhuvudtaget skulle kunde somna. Fast det gjorde jag visst.
Plötsligt vaknade jag vid 3-tiden när åskan mullrade och jag såg hur blixtarna lyste upp
sovrummet, trots att jag låg under täcket med slutna ögon. Regnet vräkte
ner och vinden rev i träden. Man är så liten när det gäller väder.
Som tur var sov jag över åskvädret men jag tror inte det var så hårt här ,vacker den där himlen ,vi ser ju bar den bakom skogen ,kramen Nette
SvaraRadera