Kvällshimmel

Vissa kvällshimlar tar liksom andan ur en.

De är så vackra att man bara m-å-s-t-e smyga ut i skymningen

 för att försöka föreviga ögonblicket. 

Kvällen var ljummen och fåglarna sjöng lovsånger i träden.

Luften var fylld av häggens bedövande doft.

Klockan var prick 23.00 och jag älskade den sena majkvällen.

Annat var det i går kväll när regnet trummade mot taket. Jag låg länge och
undrade om jag överhuvudtaget skulle kunde somna. Fast det gjorde jag visst.
Plötsligt vaknade jag vid 3-tiden när åskan mullrade och jag såg hur blixtarna lyste upp
sovrummet, trots att jag låg under täcket med slutna ögon. Regnet vräkte
ner och vinden rev i träden. Man är så liten när det gäller väder.