En sen kväll med vingesus

Klockan hann bli snäppet före 8 i går kväll när jag gick ut med

kameran. Det var mulet, grått och lätt skymning.

Jag gick ut mot slätten och vägen var våt och eländig.

Tystnaden avbröts av en trumpetande flock tranor som flög 

över skogen, ut mot sina övernattningsplatser.

De hade säkert ägnat sin dag åt att äta upp sig på någon oplogad åker

uppe på landbacken, kanske Söderfjärden....

Jag hann bara gå en bit så hörde jag frasandet av svanvingar och 

den käcka sången av tutande svanar....

De flög rakt över vägen där jag stod.

Jag kunde inte låta bli att inbilla mig att jag var Nils Holgersson 

som klamrade sig fast kring en svanhals.

Tänk att få se landskapet ovanifrån....

Den här svanflocken flög rakt ut mot Kvarkens isar och öppna hav.

(ursäkta den dåliga blidkvaliteten, men det var som sagt skymning....)

På långt håll såg jag att det satt en hög med skator på el-ledningen.

Några flög iväg under ljudligt tjatter. Det blev endast en "stjooro" 

som satt kvar och blickade ut över de andras kivande.

Ute på slätten hörde jag lärkans drill uppe i skyn, men att få syn på den

uppe i det grå var stört omöjligt. Några tofsvipor såg jag också flyga av

och an långt där borta. Jag närmade mig bäcken, och vad var det för en vit fågel

som satt i bäckslänten? Den satt alldeles stilla, rörde sig inte utan 

kikade bara på mig så där från sidan.

Ser ni vad det är för en fågel?

(hihi, det var en snöfläck!)

Våra två tranor, troligen de två som stannar här ute på slätten hela sommaren,

har kommit för någon vecka sedan. När jag gick mot skogen, stötte dom ut

sina varningsläten. Jag gick sakta närmare för att få bättre foton, 

men där var det stopp. De såg mig och tog det säkra för det osäkra

och flög sin väg.

Dag för mig att gå hemåt.